Kommentar till insändare av Claes Littorin 15/9
I onsdagens UNT (15/9) kunde vi läsa en insändare som inte ansåg att vi i Sverige ska ha frilevande vargar. Med andra ord så är kravet att vargarna ska utrotas. Jag inser att skyddsjakt ibland kan vara befogad men att utrota en av våra gamla djurarter förefaller vara vanvettigt. Jag om någon har full förståelse för den trista och känslomässiga situation som uppstår efter en vargattack på våra oskyddade tamdjur.
Om vi för en stund bortser från det känslomässiga så beräknas vargen döda ca 400 får varje år. Detta innebär en ekonomisk kostnad för fåren på drygt 1,5 miljoner kronor.
Älgarna å sin sida förorsakar varje år betesskador på skogen för drygt 7 miljarder kronor samt ca 5 500 trafikolyckor med omfattande materiella och personella skador med ett antal dödsoffer vilket sammantaget innebär stort mänskligt och ekonomiskt lidande. Här hör vi inga stridsrop från jägarna att älgen ska utrotas. Konstig logik kan man tycka.
Visserligen sker en viss årlig avskjutning av älgstammen men att utrota den mest effektiva älgjägaren, som vargen utgör, förefaller inte så smart.
Vi kan inte utrota allt som för tillfället känns obekvämt för då blir det tyst och dött i vår fina natur där skogen i första hand är till för våra vilda djur och inte de jaktintresserade jägarna.