De långa väntetiderna på landets akutmottagningar är åter på tapeten. De som varit tvungna att besöka akuten på Akademiska sjukhuset är nog benägna att instämma i kören av klagan över långa väntetider på akuten. Hårt pressad personal jobbar på så gott de kan med att ta hand om sjuka (och inte sällan arga) patienter.
Då jag tyvärr är flitig användare av Akademiska sjukhuset kan jag se två huvudproblem:
Huvudproblem ett:
Måndagar är den dag på veckan då trycket är som störst på akutmottagningen. Folk har samlat på sig sina krämpor över helgen men väntar till det blir vardag med att söka vård. Inte alla givetvis, men det finns en förklaring till måndagstrycket på akuten. Jag har suttit i väntrummet och hört kommentarer mellan patienter och anhöriga som till exempel: ”Så mycket folk. Ska vi gå hit i morgon istället?”. Är man inte sjukare än så är akutmottagningen definitivt inte rätt ställe att söka vård.
Tillgängligheten på vårdcentraler måste göras enklare och bättre. Lättillgängliga och helgöppna vårdcentraler och ”lättakuter” skulle definitivt minska trycket på Akademiska sjukhusets akutmottagning så de kan fokusera på svårt sjuka patienter. Det gäller även i till exempel. Östervåla och Östhammar, för även på landet drabbas folk av hudutslag och bihåleinflammation på helger. Allmänheten måste ”undervisas” att söka vård på rätt nivå.
Huvudproblem två:
Region Uppsala har stora problem att få sin personal att stanna. Kostnaderna för inhyrningspersonal skenar mer och mer. Sjukvården dräneras på skattebetalarnas pengar. Samtidigt finns absolut inga medel till höjda löner till befintlig personal. Jag träffade för en tid sedan en sjuksköterska som vårdat mig ett flertal gånger på akuten i Uppsala. Men jag träffade henne på en akutmottagning på ett annat sjukhus i en annan region. Jag fick veta att hon gärna hade jobbat kvar på akuten i Uppsala men lönen och schemaläggningen var inte bra tyvärr. Nu styr hon mer över sin arbetstid och tjänar bättre som uthyrningssköterska för ett uthyrningsföretag. Hon bor kvar i Uppsala men är en av många ”förlorade” sköterskor.
Sen har vi det faktum att personal måste betala uppåt tusen kronor per månad i form av parkeringsavgifter för att komma att arbeta. Många av sjukhusets olika personalgrupper bor på landet och kan inte cykla eller åka kollektivt till jobbet. Vilken annan arbetsgivare tar betalt av sin personal för att de kommer till jobbet?
Om region Uppsala tar hälften av de medel som läggs ut på inhyrningspersonal och istället lägger på sin egen personal i form av bättre löner och större möjlighet att påverka scheman så kommer personalen att stanna och värdefull kompetens bevaras. Dessutom blir regionen en attraktiv arbetsgivare för blivande sköterskor. Den andra hälften av det som i dag läggs på inhyrningspersonal kan nu läggas på sjukhusets verksamhet. Alla är vinnare, personal, patienter och skattebetalare. Möjligtvis kan en och annan politiker och tjänsteman känna sig missnöjd, men det är smällar man får ta.
Hur svårt kan det vara?