I år blev många utan blommor till midsommar. Jag har nog aldrig sett så taniga midsommarstänger. Idoga vägkantsklippare var i farten lagom till helgen och mejade ner alla blomster som växte i vägkanterna i både Tierps och Östhammars kommuner. På småvägarna mellan Örbyhus och Österbybruk var det totalt renons på blommande växter!
Inte nog med att vi människor blev utan fägring. En enorm massa insekter blev utan vätska och föda. Just nu kläcks många av våra största och mest iögonfallande fjärilar, och de behöver näring i form av nektar och pollen som de hittar i våra blommor. Den ynnesten fick de inte vara med om detta år. Speciellt olyckligt eftersom det rådde extremvärme under hela midsommarhelgen.
Sedan ska vi inte heller glömma bort alla andra pollinerande insekter som humlor, vildbin, rovsteklar, flugor i en mängs olika familjer, skinnbaggar, skalbaggar och många, många fler. Alla dessa är beroende av blommande växter, men även de blir utan föda.
Är tanken att vi ska bli utan pollinerare? Fortsätter denna iver att klippa vägkanterna är det bara en tidsfråga innan den biologiska mångfalden är borta.
Även ängsmark där människor hävdar vegetationen är på kraftig tillbakagång. Om man sköter vägkanterna rätt så är de en form av äng, med en mångfald av vilda örter. Dessa örter fungerar som en magnet för en mycket stor del av våra livsnödvändiga insekter.
Låt oss bevara både växterna och insekterna. Vare sig växterna eller insekterna har särskilt lång livslängd om man tar bort själva basen för deras varande.
I mina sommartrakter är det inte enbart insekterna som tar skada, det gör även vissa växtarter. Utanför mitt boende har det alltid tidigare funnits några exemplar av den lokalt sällsynta ängstopplockan (Campanula glomerata). I år äkte jag runt på småvägarna, och jag fick vänta drygt en mil innan jag fann några få exemplar efter vägkanten.