Replik på Per-Olof Götebys insändare 27/12
Per-Olof Göteby måste ha blandat ihop min insändare med något han läst någon annanstans där vargen beskrivs som en farlig och invasiv djurart.
Mitt inlägg handlade om djurägarnas problem. Det var vakthunden jag beskrev som farlig. Och rymningen från Orsa djurpark tog jag upp som exempel på att det är omöjligt för djurägare att stänga ute en varg.
Per-Olof Götebys synpunkter är intressanta men han bör förklara närmare vad han menar. Vad betyder det att vargen ”har ett slags företräde att vistas här”? Menar han att djurägare och andra skall flytta eller skaffa annan försörjning där det etableras ett vargrevir?
Han bör beskriva vad vargen gör för nytta i det svenska landskapet. Och han bör förklara vad det finns för anledning att högakta människor som tar vargens parti mot landsbygdens invånare i allmänhet och djurägare och jägare i synnerhet och medvetet försämrar deras möjligheter att leva och försörja sig som de själva önskar.
Intressant att Per-Olof Göteby tar upp diskussionen om vargens farlighet och att han använder orden okunnighet och historielöshet. Särskilt intressant är att han samtidigt hävdar att den som uppmärksammar vargens skadeverkan lider av vargskräck, och att skräcken grundar sig i sagan om Rödluvan.
Det finns nämligen andra än bröderna Grimm som skrivit om vargen, till exempel den ryske zoologen Leonid Pavlovich Sabaneev (1844 - 1898), som 1876 behandlar ämnet i sin bok Rovdjur.
Sabaneev beräknade med stöd av insamlade rapporter att ryska vargar under 1800-talet, fram till dess boken skrevs, skördat 200 människoliv om året. Detta skulle i en förlängning bli cirka 20 000 dödsfall fram till 1800-talets slut men dessa siffror är troligen omöjliga att verifiera. Helt klart är dock att vargangrepp krävt flera tusen dödsoffer.
Problemen beskrivs också i Michail Pavlovs bok Varg och Will N Graves Wolves in Russia.
Zacharias Topelius publicerade 18 november 1881 en artikel i Hufvudstadsbladet om vargdödade barn i trakterna runt Åbo. Han redovisar med namn, datum och plats 17 fall under perioden oktober 1880 – november 1881.
22 barn blev dödade och helt eller delvis uppätna. 9-åriga Ida Elina Laakso, var det enda barnet som överlevde en vargattack.
1955 berättade Ida i en intervju om när vargen attackerade henne den 22 oktober 1880.
Artikeln och en officiell rapport som tillställdes guvernören i Åbo och Björneborgs län innehåller många hemska detaljer.
Per-Olof Göteby och alla andra vargentusiaster borde läsa de skildringarna.