I mars 1980 gjorde jag en studieresa till västra delen av Mellanöstern. Inbjudare var Mellanösterns kristna råd.Det var en fredsresa. Besök i Libanon, Syrien, Israel och på Västbanken. Vi började i Beirut med omgivningar. Vi fick träffa och samtala med kyrkoledare som Karekin 1 i den armeniska kyrkan och syrisk-ortodox patriark och besöka katolska kyrkan i Antelias. Genom Mellanösterns kristna råd fick vi träffa politiker och organisationer av olika grupperingar, bland annat dr Habasch grupp som senare skulle bilda Hamas.
Ett dagsbesök i PLO:s högkvarter ordnades. Jag hade samtal med Yasser Arafats bror, hälsovårdsministern och de ordnade besök för vår grupp i flyktinglägren Sabra och Shatila.
Ett par dagar senare besökte vi både Israel och Västbanken med det delade Jerusalem under tio dagar på en rundresa. Vi lyssnade och samtalade med både israeler och palestinier, religiösa ledare som konservativa och liberala judar, kristna och muslimer, politiker, både vänster och höger och mittemellan.
Det mest skrämmande var att lyssna till bosättarna, Gush Emunimrörelsen. De var på samma nivå nivå som dr Habashrörelsen men med rakt motsatt ideologi. Här har inget skett på 40 år. Den politiska högern i Israel med PM Benjamin Netanyahu ger bosättarrörelsen "grönt ljus" på Västbanken, lagligt eller olagligt med sin ideologi. Han är därför största hindret för "eld upphör" och slut på Gazakriget genom sitt stöd ideologiskt och politiskt för bosättarna på Västbanken.
Inga fredssamtal kommer att ske förrän Gazakriget har avslutats. Palestinierna har rätt till en egen stat på samma villkor som Israel. Nuvarande situation är ohållbar. USA-Israelalliansen förlorar inflytande i omvärlden. Det finns en tänkbar framtidsväg mot en palestinsk stat.Det har min berättelse visat.
Terrorstämplade Hamas, PM Netanyahu och bosättarna behöver lämna slagfältet om det skall kunna bli fred i Västra delen av Mellanöstern.