Vad hände med utsmyckningen?

Järnskelett. Att en elcentral måste finnas någonstans har nog alla förståelse för, skriver Christina Dicksved Johansson. Men hon undrar vad konstnären som ansvarade för utsmyckningen skulle tycka om hen kom förbi i dag.

Järnskelett. Att en elcentral måste finnas någonstans har nog alla förståelse för, skriver Christina Dicksved Johansson. Men hon undrar vad konstnären som ansvarade för utsmyckningen skulle tycka om hen kom förbi i dag.

Foto:

Insändare2017-06-08 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Nu har jag bott i det nya området, Kungsängen, i drygt tio år och följt hur området vuxit och samtidigt förfinats. För hur kan ett skräpigt industriområde med plåtskjul och annat skräp annat än bli finare av nya, fräscha, bostadshus?

Men så var det det där med utsmyckning och eventuellt parker.

Vi är väldigt glada över att man behållit Muninparken som en grön lunga bland alla hus. Men vad hände med Vattenfalls ”elcentral”?

Denna har byggts över med ett rostigt (ska så vara enligt formgivaren ) järnskelett.

Att en elcentral måste finnas någonstans har nog alla förståelse för, men jag undrar vad konstnären som ansvarade för utsmyckningen skulle tycka om hen kom förbi i dag.

Jag tror att hen tänkte sig vildvin, som en stor berså, över hela järnkonstruktionen ...

Jag tror också att hen tänkte sig krypande vildvin över större delen av den ”stenöken” som lagts ut på båda sidor om byggnaden och dessutom på ansenliga ytor.

Men hur blev det?

För få vildvinsplantor runt byggnaden och dessutom några döda plantor som inte ersatts.

En stenöken med betydligt mer sly och ogräs än det tänkta vildvinet.

Ska vi, som bor här, passera detta dagligen?

Bygg då hellre bostadshus även på dessa ytor. Plats finns!

Läs mer om