Jag är en skrivare. Bokstäver och ord som formas efter varandra. Min mänskliga hjärna och kroppsliga händer skapar orden du läser. Det tål att förtydligas 2024. För nu kan allt som skrivs lika gärna bestå av något utan ett hjärta som slår. AI.
Kan sådana böcker verkligen vara lika bra, undrar jag? Kan de uttrycka i färg och med exakthet mellanrummen i en människas liv? Det där som känns, bränns, är.
Jag lyfter blicken några år och ser hur bokhandlarna har olika hyllor för AI-författare och mänskliga författare. Och hybrid-författare förstås. Kommer det bli så, någon som vet?
Det finns ju andra skapelseformer än ord. Ta fotbollskonsten som exempel. Kommer Allsvenskans lag allena bestå av robotar med outtröttlig energi och med den perfekt komponerade cykelsparken i verktygslådan? Tränarens (också ai) idéer som spelarna följer utan att missa ett enda språng eller passning. Är det framtiden, någon som vet?
Men kärleken rår den inte på. Eller kan en sådan maskin få oss att gå till altaret med den och säga "Ja, tills döden skiljer oss åt"?
Vad än blicken eller tanken faller på, så finns AI-frågan där. Framtiden går iallafall aldrig bakåt, det är ett som är säkert.
Under tiden är jag glad att mina lungor kan andas, och att livet bränns, känns, är.