Om Vänsterpartiet gör det som är nödvändigt för att göra upp med sin historia betyder det troligen slutet för partiet. I den interna mytbildningen hänvisas till hur C H Hermansson tog avstånd från ockupationen av Tjeckoslovakien, det var valrörelse och det gällde att framstå som prodemokratisk men några månader senare backade han hela vägen ,och den bristande solidariteten för kommunistdiktaturernas offer fortsatte.
Kontakterna med diktaturen Östtyskland upprätthölls av Werner och inte att förglömma Ohly in i det sista .som sörjde murens fall. Det är alltså inte så länge sedan. Nooshi Dadgostar säger sig inte ha ansvar för detta, "hon var inte med". Men kära Noshi, se till att partiet gör upp med sin historia. Säkert blir det plågsamt och kanske slutet för partiet, men att tiga och skylla ifrån sig duger inte.
Än idag lever ett totalitärt tänkande kvar .Stöduttalanden för till exempel Kuba och Venezula lever kvar, avogheten mot NATO och USA fientlighet och viftande med PKK flaggor inför förhandlingar som gäller Sveriges säkerhet och ett ungdomsförbund som romantiserar kommunismen. Listan kan göras lång. Populistiska lockbeten som kostar mer än de smakar får en fadd smak För det förhåller sig så :hela vänsterpartiets existens bygger på att omkullkasta det rådande ekonomiska systemet. Väljarna borde nog läsa partiprogrammet noggrant innan de röstar
Men kan man förneka sin historia som man till stora delar inte har bearbetat och inte har gjort upp med ?
Den "vitbok" som skrevs efter Sovjetunionens fall aldrig blev starten för självprövning, de ideologiska reflexerna sitter i. Vänsterpartiets upplösning kan vara det som kan skapa en stark antitotalitär vänsterrörelse som kan samla hela arbetarrörelsen.