Några tankar runt corona från karantänen
Den 7 februari gick Johan Carlsson, chef för Folkhälsomyndigheten (=FHM), ut i SvD med att ”Coronaviruset kommer inte att spridas i Sverige”. Efter att satsa på ”flockimmunitet”, negligerat andras länders rekommendation, vaknar FHM till liv i och med hot om internationella sanktioner! Detta efter att mer än 4000 personer nu är döda i covid-19. Vi har bland de högsta antalet döda per capita i världen (vecka 20, Financial Times). Nu efter tre månader, slutet av maj, ska det testas, spåras och isoleras! Jag frågar mig hur man plötsligt ska lyckas med testningen då man ju satt upp ett mål att testa 100 000/vecka och resultatet ligger idag på ca 30 000/vecka! Vari ligger problemet? Troligen inte hos testlaboratorier utan logistikproblem (=inkompetens). Med tanke på klusterkaraktären på spridningen är det nog en god idé att satsa på testning.
Antalet döda verkar minska/plana ut vilken metod man än använder i dessa tider, ”lockdown” eller svenska modellen. Det skulle kunna tala för att aktiviteten hos coronaviruset kanske avklingar. Ur detta perspektiv känns det extra beklagligt att 1) de som kom inresande från smitthärdar inte testades direkt vid gränsen och sattes i karantän, att 2) onödiga resor inom landet inte stoppades direkt och att 3) en omfattande kartläggning inte gjordes på äldreboenden där personalen naturligtvis skulle ha fått värdefulla instruktioner och medel för att skydda sig själva och de boende. Här glömdes ju kommunerna bort i beredskapsstrategin, när man felbedömde riskspridningen, vilket kostade liv (GP 27/5).
Misslyckanden i hantering av pandemin verkar bero på bristen på samverkan mellan myndigheter där det saknas bland annat kunskap, samordning och uppföljning, och här är regeringen ytterst ansvarig. Ett problemen handlar om ekonomi där regioner och kommuner sparar in på sjukvård och äldreboenden. Här borde det väl vara idé att minska på antalet HR-personal, kommunikatörer och annan administrativ personal i vår orimligt tunga byråkrati. Hur ser det ut i våra grannländer inom sjukvård och äldreboende? Hur kan de ha råd? Är det läkare som är chefer och bestämmer över verksamheten? Inte använder de väl telefonlinje för att ge order om palliativ vård med morfin istället för syrgas, antibiotika, dropp med mera till de äldre drabbade på boenden (se Agenda 24/5)?
Jag förväntar mig en ordentlig utredning angående regeringens och myndigheternas agerande under dessa månader med ordentliga riktlinjer inför nästa pandemi.