Veckorna innan EU-valet stod vi många timmar på Stora torget och delade ut information om de politiska partiernas åsikt i klimatfrågan. Bland annat partiernas svar på frågor om 20 viktiga miljöpolitiska förslag. Svaren var sammanställda och färgkodade för att ge enkel översikt.
Det var intressant att stå i det soliga eftermiddagsflödet av människor i alla åldrar. Att ha en liten sport med sig själv om vem som kommer att ta emot foldern, vem som gör en gir förbi, vem som ger ögonkontakt och sträcker fram handen, vem som är djupt försjunken i mobilen eller samtal med annan person. Förresten, det behöver inte vara ett hinder: personen sliter åt sig blicken och tar emot med ett leende. Ingen är otrevlig, men avvisande hållning och uppsyn talar sitt tydliga språk.
Skolungdomar som vet att vi inte kan stoppa klimatförändringarna, men att vi kan bromsa, hejda. Som vet att minskat bilåkande, färre flygresor, mindre konsumtion räknas som en liten inbromsning. Och att det omvända ger en ökning. Som allvarligt men hoppfullt berättar vad man talat om i skolan och vad de själva tänkt på.
Det sorgligaste svaret från en förbipasserande är ”det spelar ingen roll, det är kört”. Då gäller det att hala fram folder-översikten och med gott humör visa att så här många av våra folkvalda har idéer om en bättre värld.
Andra talar ur egen erfarenhet. Som kvinnan från Somalia som berättade att där hon kom ifrån var det 20 grader varmare just nu än där på torget. Mannen från Västerås berättade hur han oförtröttligt pratar med sina grannar om klimatfrågan. Eller den pålästa kvinnan som på något bruten svenska påminde om att jordens varm- och kallperioder växlat, men som höll med om att nuvarande snabba temperaturökning nog är exceptionell.
Så var det, varken svårt eller konstigt att komma till tals med nya människor om vår tids största fråga. Det ger hopp.