För ett tag sen fick jag reda på att någon hade sagt elaka och onödiga kommentarer om mig. Såklart blev jag ledsen och förvånad. Senare fick jag veta att jag blivit kallad “emo” bakom min rygg flera gånger. Är det något elakt tänkte jag? Dessa kommentarer ökade både i verkligheten och ute på internet.
“Oj vad emo hon har blivit!”
Jag fick även höra att flera av mina kompisar blivit drabbade och nu började jag bli irriterad. Inte bara för att folk har talat illa om andra, utan dessutom gömda bakom en skärm ute på nätet. En annan sak som jag började märka var att det inte bara var det ordet ”emo” som användes i fel avsikt, även ord som “gay”. Mobbarna bara kränker ju även de som faktiskt är gay eller emo.
Ordet emo är egentligen bara namnet på en musikstil, som skapades och blomstrade på 1980-talet. Musiken kommer ifrån punkrocken, blandat med subgenren hardcore. Emomusiken är dock mer känslosam än punken fastän de har samma struktur och sound. Ordet kommer därför ifrån engelskans “emotional”, och har förkortads till emo. På senare tid har beteckningen emo mer blivit till en slags subkultur där även klädstilen har en betydelse. Den klassiska klädstilen är svarta kläder, med inslag av starka färger och mycket smycken. Men du kan endast kalla dig emo om du lyssnar på musiken.
Så varför är detta ett skällsord? Du kallar ju inte någon “pop” eller “rapp” för att förolämpa? Emo har blivit en fras för att trycka ner andra, tror jag, är för att den musiken är så annorlunda jämfört med det vi kallar för det “normala”. Emomusiken är inte den musikstilen som tillhör normen idag, och då tänker väl folk att det är ett perfekt ord att använda när man vill förolämpa någon. Man borde ju inte bry sig om att någon kallar en för emo, det är ju bara en musikstil. Dock påvisar mobbarna att ordet ska vara något negativt, och då är det klart att man blir ledsen för att upplevas som emo. Det blir som ett bevis på att man är konstig? Det gör ju också att de som faktiskt är emo mår dåligt då deras musik används som något negativt. Tänk att ett oskyldigt ord ger så stor skada och skapar osäkerhet.
Efter alla bekräftelser på att jag inte tillhör “normen”, har jag bara accepterat det. Tur att folk ser mig som en egen person och inte bara som en person som ingen märker.
Om du kan känna igen dig i detta, tycker jag du ska veta att du inte är ensam och att du ska ta åt dig på rätt sätt! Du är du, och det är väldigt bra!