Kommunledningens nästan religiösa fixering vid att Uppsala ska växa är inte till gagn för Uppsalaborna. Man är beredd att offra stora värden för att få hit fler invånare.
De värderar en överenskommelse med staten högre än Uppsalaborna.
Om ni ska få fyrspår så måste ni bygga tusentals bostäder mycket snabbt. En stat som tar ansvar ska ju ordna detta ändå utan särskilda villkor.
Målet att Uppsala ska bli 350 000 invånare har satts utan allvarligt menade samråd med Uppsalas befolkning. Varför det? Erik Pelling, med flera, tycks beredda att gå över lik för att genomföra det till varje pris. Den nuvarande befolkningen stå tillbaka i den strategin. Och det är ju vi Uppsalabor som är politikernas uppdragsgivare. En alltför snabb inflyttning skapar främlingskap som ger ökad alienering och kriminalitet. Det ser vi redan nu i det snabbt expanderande Uppsala. De stora orden om att bekämpa brottsligheten ekar tomma, om man skapar en stad som tillför nya problem.
Man känner igen problematiken från 1960– och 70-talens miljonprogram och rivningar.
Då som nu byggs det för stort och människofientligt. Och då som nu river man och tar bort parker och träd för nya lådor. Det är inte en hållbar utveckling. Exemplet med Eriksberg är skrämmande. Utan minsta hänsyn och i avsaknad av kunnande vill man radikalt förtäta stadsdelen och ta bort de kvaliteter som en gång var tänkta. Den planerade väldigt starka expansionen riskerar att stadsdelen blir ett nytt problemområde.
Att bygga höga hus ger sämre social hållbarhet då människan blir mer anonym i dessa miljöer. En mänsklig skala är hus med max fem våningar. Då kan man fortfarande stå på balkongen och prata med någon på marken eller ropa på sina barn.
Det mesta av kommunens investeringsutrymme riktas in mot detta och andra angelägna investeringar försakas. Uppsalaborna skulle med växande befolkning och varmare somrar behöva flera friluftsbad dit man kan ta sig med cykel eller buss.
Ökad befolkning alstrar ökad trafik. Och bilen är nödvändig för väldigt många. Det vet alla utom möjligen MP som på alla sätt försvårar för bilisterna med längre köer som resultat. Detta skapar frustration och stress. Är det den storstadskänslan som eftersträvas?
Mycket av det som hittills byggts har skett på de stora byggbolagens villkor.
Kommunen spelar med att höja markpriserna- byggherrarna exploaterar hårdare, markpriserna stiger. I slutändan innebär det allt högre kostnader för de boende.
Husen blir gradvis allt högre och människan relativt mindre. Man har inte lärt något av miljonprogrammets miljöer? Inför kommande val vore det intressant att se hur de olika partierna står i den här frågan.