Det gröna i stadskärnan i Uppsala är träd.
En sak jag saknade när jag bodde i centrala Malmö under 10 år var att få se trädkronor mot himlen under dygnets alla timmar, att få se soluppgång och solnedgång. Det var Uppsala för mig.
Nu håller allt på att ändras. Uppsala är träd. Vi har lite grönyta per person jämfört med andra svenska städer. Begränsad grönyta finns även i Malmö men skillnaden är att Malmö har två stora parker som ger en tydlig grön storstadskänsla. Det finns även närhet till hav som ger rymd och ljus. Det kommer aldrig Uppsala att få. Uppsala är uppbyggt kring ett centrum av medeltida storlek med Fyrisån som skär igenom staden. Vi har smala gator och små torg. Det är också en anledning till att Uppsalas tillväxt har en begränsning. Vi blir en förstad till Stockholm. Om förtätningen som är planerad genomförs, förlorar vi i värsta fall även vår identitet.
Jag bryr mig om Uppsalas träd, de är oersättliga. Men nu måste Uppsalaborna bevaka sina träd. De är det gröna som vi kanske får ha kvar, om vi är uppmärksamma. Med förtätning ges ingen eller otillräcklig plats att återplantera.
Att flytta träd till någon annan plats i staden eller till ytterområden upplever jag som signalpolitik och det ger inte de boende i ett område ersättning för det de har förlorat. Det står ett 60-tal träd som kommer att fällas när ett hus, som ser ut som ett strykjärn i 8 våningar, byggs vid Fyrisskolan. Jag kräver nya träd i det direkta närområdet när de är borta och en ny grön yta som kompenserar för den förlorade.
Efter ha pratat med kommunpolitiker i Uppsala vet jag att de inte är medvetna om hur begränsad vår grönyta är jämfört med andra städer i Sverige och det är nedslående. För att inte säga sorgligt. De fyra gröna kilar som nämnts naggas i kanten och är idag otillräckliga. Gröna ytor skall finnas i varje kvarter i en stad. Helst som en mindre park. De behövs när klimatet blir allt varmare och Uppsala är redan en varm stad under sommaren. Se er omkring när det är 30° C då sitter vi helst i skuggan av ett träd.