Skogsindustrins bild av Sverige som ett land där vi bedriver världens effektivaste och modernaste skogsbruk och där det av naturen givna skogslandskapet består av tall och gran är nästan lika stadigt förankrad i svenskars medvetande som en tall med fullt utvecklad pålrot. Därför är det inte heller förvånande att man i ett av Uppsalas stadsnära naturreservat (Årike-Fyris) stöter på en informationstavla vars text både bidrar till att sprida både skogsindustrins myter och daterad och felaktig information.
På den nu flera år gamla informationsskylten står bland annat att läsa att ekarna på platsen är i 60-årsåldern men ändå är ”ganska små”. Om remsan med ekskog i kanten av åkermarken på östra sidan av Fyrisån hade skötts för att maximera ekarnas virkesproduktion så hade den sannolikt både gallrats och stamkvistats flera gånger vid det här laget. Då hade det varit betydligt glesare mellan ekarna, som också hade varit betydligt grövre. Men nu är den smala remsan med ekskog på Uppsalaslätten ett rekreationsområde och ska som sådan leva upp till helt andra värden än virkesproduktion.
Texten på informationstavlan ger också intrycket att ekbacken på platsen är både ovanligt stor och att ekarna här kämpar i den norra utkanten av sitt utbredningsområde. Det är korrekt att skogliga läromedel lär ut att ekens naturliga utbredningsområde är söder om Dalälven. Men informationstavlan och ekbacken ligger för det första nästan tio mil söder om Dalälven. För det andra så är eken vanlig och växer bra på de flesta marker i Uppsalatrakten utom de kargaste och blötaste. Att hitta större ekbackar i Uppsalatrakten är inte heller särskilt svårt.
Att eken inte växer naturligt norr om Dalälven stämmer inte heller, men det var sannolikt en korrekt beskrivning för 150 år sedan innan klimatuppvärmningen kommit igång på allvar. Idag är det inte svårt att i södra Norrland och längs Norrlandskusten hitta ekar i skog och hyggen på bättre marker i närheten av tätorter och större gårdar.
I Uppsala – huvudort för lantbruksuniversitetet och en av Sveriges största och äldsta universitetsstäder – bör vi kunna förvänta oss att kommunen tillhandahåller korrekt information om sina skogsmarker och inte ren skogsindustripropaganda som på denna informationstavla.