Härom kvällen kom jag från Enköping med bil för att avlämna en vän vid Grand Hotell Hörnan, en enkel sak kan man i förstone tycka. Det visade sig dock vara allt annat än lätt för en Uppsalabo –och sannolikt en mardröm för en utsocknes besökare. Den naturligaste vägen, via antingen S:t Olofsgatsbron eller Nybron, uteslöts för att Östra Ågatan förklarats som ”sommargata” och därmed är stängd för biltrafik.
Kungsgatan är effektivt stängd för genomfartstrafik i jämnhöjd med Vaksalagatan. Ge sig in i Almtuna och virra, för att ta sig ut på andra sidan av Kungsgatan på något vis, kändes inte heller lockande. Islandsbron är också avstängd sedan någon månad för biltrafik. Dragarbrunnsgatan verkade dock gå att köra på ända från S:t Olofsgatan till Bangårdsgatan, men där råder sedan några år anarkistiska trafikregler med gångtrafikanter, cyklister, bilar, barn och ballonger i en salig röra – lite som att köra bil på ett torg – att den vägen kändes för tidsödande och riskfylld.
”Jamen, den nya bron då, den nere vid Kap?”, invände min vän, ”kan vi inte ta den?”. Sagt och gjort. Efter visst tråcklande i kvarteren nedanför slottet, körde vi över den nya bron (Tullgarnsbron) bara för att då konstatera att man inte får svänga vänster någonstans före i princip Kungsgatan. Ta sig från A till B i Uppsala, som fågelvägen bara handlar om ett par hundra meter, kräver numera en lång kringgående sicksackrörelse värdig en större repövning.
Allt ovan handlar sannolikt om en illa dold strategi från det nuvarande kommunala styret att göra det nära nog omöjligt att köra bil i Uppsala stad; ett slags ”Gamla stan” fast i Uppsala, verkar vara visionen. Invånarna, och för all del turister och besökare, skall lära sig att ta cykeln eller kommunala samfärdsmedel (som passade nog blivit så kostsamt på sträckor under 10 km, att det är billigare att boka en Uber-taxi om man är ett par-tre stycken) via friktion, regler och hinder.
Jag kanske är ensam om att smidigt och lätt vilja ta bilen in till stan, för att utföra ett par ärenden eller lämna av en bekant på en adress. Ensam att, trots att jag alls inte är oemottaglig för argument som att bilen smutsar ned och tar plats från uteserveringar och lastpallssoffor, ändå känner att bilen också borde få plats i en stad. Om inte, undrar jag härmed vilket kommunalt parti som kanske tänker lite som jag. Är jag mer eller mindre ensam i min uppfattning, böjer jag mig förstås för majoriteten.