Uppsala bör satsa på kransorterna

Dagens kommunpolitiker borde ta inspiration av 1960- och 1970-talets satsning på kransorter som Björklinge och Storvreta, skriver Göran Aldskogius.

Dagens kommunpolitiker borde ta inspiration av 1960- och 1970-talets satsning på kransorter som Björklinge och Storvreta, skriver Göran Aldskogius.

Foto: Staffan Claesson/Arkiv

Insändare2020-01-30 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag är född och bor i Uppsala samt har ett förflutet (1960- och -70-talen) som planeringsdirektör vid länsstyrelsen i Uppsala län. Nu anser jag att stadens bebyggelseplanering har spårat ur. Alltför förtätat bostadsbyggande skapar tråkiga boendemiljöer och förstör grönområden. På 1960- och -70-talen hade Uppsala kommun liksom idag en stor befolkningstillväxt. 

Vid den här tiden fanns det en mycket duktig planeringsdirektör i Uppsala kommun, Björn Bosaeus. Han utarbetade planer för Uppsala kommun som gick ut på att i stället för en kraftig utbyggnad av Uppsalas centrala delar bygga ut ett antal kransorter – Knivsta, Björklinge, Storvreta, Almunge, med flera orter – med låg bebyggelse, bra service och kollektivtrafik till centrala Uppsala. Denna planering lade dåtidens kommunpolitiker till grund för kommunens framtida utbyggnad. 

Jag tycker att dagens kommunpolitiker borde plocka fram och inspireras av planeringsdokumenten från 1960- och -70-talen. Dessa skulle – kanske med en viss modifiering – kunna läggas till grund för en inriktning på en kraftigare satsning på ett antal kransorter. Det skulle kunna vara ett mycket bättre alternativ än den hårdexploatering av Uppsala kommuns centrala delar som nu pågår.