Av erfarenhet vet vi att överdrivet stora bostadsprojekt innebär en social risk, och detta är utan jämförelse det största i Uppsalas historia. Alternativet att låta staden växa organiskt och i olika geografiska delar ger kanske inte samma monumentala intryck (för eftervärlden), men det är betydligt mindre riskfyllt. Vi kanske snart behöver ersätta beslutsfattarna med några som kan tänka klart och beakta både goda exempel och avskräckande. Gärna några som vill lyssna på medborgare.
Att satsa miljarder på en problematisk och redan föråldrad spårväg är att misshushålla med skattemedel (både Uppsalas och statens). Behovsanalysen lyser med sin frånvaro, eller baseras på att Uppsala ska ta plats i raden av förorter till huvudstaden. Dessutom innebär spårvägen stora ingrepp i de enstaka gröna oaser vi ännu har i staden. Projektet försätter Åriket i akut fara genom etablerandet av ytterligare en broförbindelse.
Är Fyrspåret ett välmotiverat riksintresse? Detta behöver också ifrågasättas. Det förefaller inte vara bristen på spår som förorsakat de aktuella problemen med Stockholmståget. Är det verkligen enbart för kommunikation med arbetspendling t.o.r Stockholm vi behöver 4-spår, eller är det samhällsförändringar på gång i annan riktning. Kanske vi inte behöver lägga så mycket tid och kraft på fysisk förflyttning? Kommunikation och arbete kan hanteras på nya sätt.
Och sist men inte minst: Värna vår natur. Uppsala behöver varenda fotosynteskunnig växt vi har. Vi behöver återställa våtmarker, inte dränera dem. Om vi ska värna biologisk mångfald hjälper det inte med ord. Det krävs företrädare som agerar efter Uppsalas ambitiösa klimatmål.