Naturligtvis blir man ängslig när det skjuts och bränns bilar i närheten. Och givetvis är man rädd för nazisterna och de kriminella motorcykelgängen. Det är naturligt. Men om man känner sig otrygg för att det går en människa på gatan och skramlar med mynt i en pappmugg. Då är det väl dags att söka vård? Och om man till och med blir rädd för en människa som sitter stilla utanför affären och håller fram muggen. Då är man illa däran.
När sedan politiker ställer upp som medberoende och förbjuder tiggeriet i stället för att motverka att sjukdomen sprids, då är det väl dags att skriva om vår gamla fina nationalsång ungefär så här: "Du gamla , du trötta, du livrädda folk"... osv.
Slutversen kan ju bli:
Nazisterna marscherar och Bandidos blåser på
men allra räddast är vi ju för tiggarna ändå.