Föreställ dig ett ögonblick att du föddes år 1900.
När du är 14 år börjar första världskriget, med avspärrningar, ransoneringar och svält, och slutar när du är 18 och har då kostat 15-20 miljoner döda.
När detta väl är slut utbryter en pandemi, spanska sjukan, och rycker bort mer än 50 miljoner människor. Du överlever och är nu 20 år gammal.
När du är 29 upplever du den stora depressionen, den globala ekonomiska kris som började med kollapsen av New York-börsen och orsakade inflation, massarbetslöshet och nöd och misär.
När du är 33 kommer Hitler till makten, med känt resultat. (En varning för vår tid!)
Så när du är 39 börjar andra världskriget, med allt vad elände det för med sig, och slutar inte förrän du är 45 år gammal och har då kostat 50-60 miljoner människoliv. I förintelsen dör 6 miljoner judar. Men det är inte slut än; det kalla krigets hotfulla moln hänger över oss, och när du är 50 börjar Koreakriget, som krävde bortåt 4 miljoner liv och som än idag gör sig påmint.
På 1950-talet upplever du dessutom en ny pandemi, asiaten, och en oljekris med bensinransonering. Och under tiden börjar du höra talas om ännu ett krig, det långdragna Vietnamkriget, och innan det är slut har du hunnit bli 75.
Är man född senare än så (1980-talet och senare) är det nog mycket svårt att riktigt föreställa sig och förstå det som 1900-talsgenerationerna har fått genomgå av krig och katastrofer. Idag lever vi med alla bekvämligheter i en annorlunda värld, när vi nu möter en ny pandemi. Vi klagar för att vi i flera veckor, ja månader måste leva med en hel del begränsningar. – Vi har el och värme, vi har mobil, vi har mat varje dag, vi har varmvatten och vi har tak över huvudet och vi har fri tillgång på bensin och diesel. Inget av detta var någon självklarhet under de kriser som ”du som var född år 1900” fått var med om. Men mänskligheten överlevde även dessa omständigheter och förmådde trots allt gå vidare.
Vi tycker det är jobbigt att behöva tänka på att hålla avstånd och att vi inte får ha stora samlingar hur som helst som vi har varit vana vid.
En liten förändring i vårt perspektiv kanske kan göra mirakel. Vi ser inte ett mörker med några ljusglimtar, vi ser ljuset med (tyvärr) några jobbiga skuggor, och vi fortsätter att göra allt som behövs för att skydda och hjälpa varandra.