Talet om hållbarhet för planerna klingar falskt

Finns det något sammanställning över remissyttrandena för de sydöstra stadsdelarna, skriver Peter Söderbaum.

Mitt intryck är att planerna för sydöstra stadsdelarna ensidigt bygger på tilltro till tillväxt, marknad och teknisk utveckling, skriver Peter Söderbaum.

Mitt intryck är att planerna för sydöstra stadsdelarna ensidigt bygger på tilltro till tillväxt, marknad och teknisk utveckling, skriver Peter Söderbaum.

Foto: Kid Reslegård Svedberg/Arkiv

Insändare2020-09-12 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vad händer med planerna för de sydöstra stadsdelarna, inklusive Bergsbrunna? Vi är många som yttrat oss och lämnat synpunkter. Jag vände mig till Uppsala kommuns informationssekretariat i Stationsgallerian med förhoppningar att få ut en sammanställning av inkomna remissyttranden (gärna med kommentarer som visar att någon från kommunens sida har läst). Man vill ju veta något om andras yttranden så att det demokratiska samtalet kan föras vidare.

Jag blev vänligt bemött men någon sammanställning av remissyttranden fick jag inte. Däremot fick jag en sammanställning av frågor som diskuterats vid ett samrådsmöte den 23 mars. Det som oroar mig är att de övergripande perspektivfrågorna tappas bort. ”Uppsala kommun växer snabbast i Sverige”, ”Uppsala växer så det knakar” är länkar som dyker upp när man söker sig fram via dator. Skall denna snabba tillväxt göra oss glada? Är det bra när det ”knakar”?

Är stadsbyggnadsplanerna förenliga med hållbar utveckling? Enligt den hållbarhetsbedömning som kommunen beställt från konsultföretaget WSP är svaret nej.  Är det realistiskt att tala om hållbar tillväxt? Egentligen borde det vara självklart att storskalig exploatering av mark för en ny stadsdel innebär irreversibla ingrepp som inte kan beskrivas som hållbara. Man kan mildra effekterna men tal om hållbarhet klingar falskt. Siktar man på storstad och att bli förort till Stockholm eller finns fortfarande ambitionerna att bli en hållbar kommun? 

Mitt intryck är att planerna ensidigt bygger på tilltro till tillväxt, marknad och teknisk utveckling. Men det finns alternativa sätt att se på stadsutveckling. Man kan skynda långsamt i lägen där mycket är komplext och osäkert. Vad kan vi lära av pandemin till exempel? Trenden till ökat hemarbete dämpar behovet av pendling. Är det självklart att vi skall tränga ihop oss i höghus? 

De senaste veckorna har vi sett glädjekalkyler med innebörd att stadsbyggnadsprojektet är lönsamt i penningmässiga termer. Men vilket pris skall då anges för varje hektar jordbruksmark (eller annan mark) som exploateras? Man kan anse att den kostnaden är oändlig varför glädjekalkylerna kan glömmas. Sättet hur kopplingen till statliga önskemål för bostadsbyggande, fyrspåret med mera har hanterats ur demokratisk synpunkt är ytterligare ett skäl att ompröva den aktuella planen. Vart tar alternativtänkandet vägen om statens företrädare talar om hur det skall vara.

Och till sist; Vad har hänt med våra remissyttranden? Finns någon sammanställning?