Det bränns massor med böcker i Sverige varje år. Böcker som inte går att sälja, böcker som ingen vill äga, och framförallt böcker som ingen vill ärva. Dödsbon skickar glatt banankartonger fulla med böcker till olika välgörenhetsorganisationer. Som sedan suckande skickar större delen av dessa böcker till förbränning. Och det bränns konfirmationsbiblar och familjebiblar så att det står härliga till. Och om det råkar ligga en koran i banankartongen bidrar den också till brasan utan att någon blir ett dugg kränkt.
Så om bokbränning är barbari lever vi i ett barbariskt land. I bokbrännarsammanhang brukar Heines " Där man bränner böcker bränner man till slut även människor" ofta citeras. Men fullt så illa är det förstås inte i Sverige. Redan på Heines tid fanns det gott om dåliga böcker, men böcker betraktades då ändå som värdeföremål och behandlades med respekt.
Men i Sverige behandlas böcker idag som värdelösa engångsartiklar som i bästa fall kan bidra till att värma upp villor. Men jag anser att böcker bör behandlas med respekt. Inte alls för att böcker är "heliga". Utan för att boken är en ovanligt förnuftig uppfinning.