Äntligen har Vetenskapen vunnit över Politiken! Man har på ett enda år, tagit fram ett vaccin mot pandemin. Normalt sett skulle det ha tagit flera år, om man överhuvudtaget skulle lyckats.
Politikerna i de länder där resurser finns, har knappast stött vaccinernas produktionslinjer. Men är det ett ekonomiskt eller ett politiskt problem som spökar? Jag tycker att det saknas politisk vilja.
Det låter imponerande när DN i ett försök till förklaring om svårigheter gällande covid-19 (24/03) lyfter fram att ”Stater har bidragit med motsvarande omkring 70 miljarder kronor och icke vinstdrivande organisationer med drygt 16 miljarder, enligt BBC” för vaccinet!
Jag tycker att pedagogiken haltar. De 86 miljarderna handlar inte om ett enda lands investering, utan om många länders. Jämför med en kärnreaktor som kostar idag runt 70˗80 miljarder kronor att bygga (se Finlands senaste reaktor!). Sverige har idag sex reaktorer i drift, tidigare tolv.
DN tar också upp problematiken med fabriker som skulle stå tomma mellan pandemierna när inga vaccin levereras. Men kan inte stater stå för underhållskostnaderna under perioderna när dessa byggnader (till exempel i Europa), står så gott som tomma på personal? Det sker under årtionden i kärnreaktorer under avveckling.
Kan inte också produktionslinjerna för covid-19 snabbt anpassas, om innehållet i vaccinflaskorna inte är en vätska mot covid-19 men till exempel mot Ebola. ”Det glömda vaccinet” mot den fruktade sjukdomen som drabbar/har drabbat främst Afrika och på så sätt använda dessa resurser bättre, till gagn för mänskligheten?
Dessutom, ju fler produktionslinjer för covid-vacciner desto snabbare kommer den globala ekonomin tillbaka på en normal nivå efter pandemin och desto större blir vinsterna från investeringarna i de nya produktionslinjerna, såväl i Europa som globalt. För en sak är säker: Covid-19 är inte planetens sista pandemi!
Glädjande nog har det på senare tid kommit oss till del att flera vaccinanläggningar planeras i Europa. Av vem och var? Även om så är fallet, vore det intressant att få förklarat varför det inte går för enskilda stater, eller för EU för all del, att bättre stötta inhemska vaccinanläggningar. Här finns en chans för Akademin inom sin tredjeuppgift. Och en roll att spela för vetenskapsredaktionerna att belysa en högaktuell fråga. Vem tar upp den kastade handsken?
António de Campos Pereira, fil. dr