På Danmarks Radios hemsida kan man läsa om en stor undersökning av fåglarna i Danmark. Artikeln har rubriken - i översättning - "Danmark är i en fågelkris: Vi håller långsamt på att tömma landet för fåglar". Till exempel har tofsvipan de senaste 50 år gått tillbaka med 80 procent och sånglärkansena med mer än 50 procent. I Danmark anses detta vara en katastrof. Samma sak ser ut at gälla på Sveriges åkermark.
År 2022 satt det under slutet av juli och i augusti månad som vanligt många ungar av stare i ett träd vid Hågaån mellan Kung Björns Bro och norra Norbybron. De låter på ett helt särskilt mjukt surrande sätt som för mig inbegriper övergången från sommar till sensommar. Föräldrafåglarna flög till och från och matade sina ungar med de insekter de hade hittat på åkrarna intill. I 2023 hade de unga fåglarna flyttat sig till buskar och träd vid Kung Björns Bro. Jag noterade detta utan att förstå innebörden. Men inte nu längre. År 2024 är staren helt sonika borta från Hågadalen.
Där jag bor brukar vi ha tre-fyra häckande par stare i trädgården och fler i Hammarparken intill. Risken är stor att de inte kommer igen till våren 2025. Det vore en stor förlust.
Fler faktorer spelar in. Framför allt har åkerbruket i Hågadalen förändrats under de senaste åren. Det finns inte längre betande djur på en rad åkrar. Det betyder att gräset blir för högt och att en lång rad insekter inte hittar mat eller plats. Dessutom har gräset inte klippts på vissa relevanta åkrar och på andra ställen, eller gräset har klippts för sent, i slutet av augusti i stället för i början/mitten av juli. Slutligen visar vissa åkrars klartgröna färg att det har spridits konstgödsel. Paradoxalt nog har detta skett mindre än 100 meter söder om ett ställe där det – ryktesvis – finns planer på att återskapa våtmark med syftet att minska omfattningen av näringsämnen som landar i Hågaån.
Samma sak har hänt med råka. För några år sedan försvann den från häckningsplatsen strax norr om Hågabron och är numera borta. Även det mest sannolikt på grund av förändringar i sättet åkrarna används.
Utvecklingen för fåglarna är en katastrof som även signalerar hur naturen i stort har det. Att det till och med sker i ett naturreservat vars förvaltning Uppsala kommun ansvarar för, gör det obegripligt. Särskilt med tanke på att Uppsala kommun anses vara en miljövänlig kommun.