Att reagera på detta sätt kanske låter överdrivet, men det är det inte. Min storasyster är bara två år äldre än jag och vi har en väldigt nära relation. Tyvärr har hon haft oturen att drabbas av en allvarlig psykisk sjukdom, vilket gör att hon är i stort behov av stöd från samhället och sjukvården. Nu väntas alltså ett beslut att stänga ner den avdelning där hon har fått mest hjälp.
På avdelning 114 i Ulleråker har min syster mötts av värme, olåsta dörrar och medicinskt stöd. För min syster har Avdelning 114 varit räddningen, där har hon haft möjlighet till hjälp alla timmar på dygnet. Att ersätta avdelningen med ett mobilt team är inte en lösning för min syster, då hon är i behov är betydligt mer hjälp än så.
Att min syster frivilligt skulle lägga in sig på avdelning 1, en sluten avdelning med låsta dörrar, skulle aldrig hända. När hon ligger inlagd där, är sms som: ”Hjälp mig. Personalen bryter ner mig här. Jag kommer gå under om jag ska ligga kvar här.” mycket vanliga.
Så vart ska min syster ta vägen nu? Hur har ni som kommit med detta förslag tänkt att min syster ska få en bra vård utan avdelning 114?
Samtidigt som jag skriver detta rinner tårarna sakta ner för mina kinder. Hur kan någon tycka att detta är en bra lösning? Om inte förslaget stoppas kommer klumpen i min mage växa större och större. Jag är djupt oroad att detta förslag kommer bli min systers död.