Spårvägen riskerar att bli en klimatkatastrof

Vi har fundamentala invändningar till spårvägsplanen på sträckan Gottsunda-Resecentrum, skriver Joakim Crona och Torbjörn Albért

Trafikplats Batteriparken blir motortrafikens triumf: Separerad motortrafik och sammanslagen gång- och cykeltrafik. Rött är spårvägen, orange är hållplatser och blått är gång- och snabbcykelbana, skriver Joakim Crona och Torbjörn Albért.

Trafikplats Batteriparken blir motortrafikens triumf: Separerad motortrafik och sammanslagen gång- och cykeltrafik. Rött är spårvägen, orange är hållplatser och blått är gång- och snabbcykelbana, skriver Joakim Crona och Torbjörn Albért.

Foto: montage google maps

Insändare2021-12-13 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Spårvägen är extremt dyr, klimatskadlig, försämrar för de hållbara färdsätten, följer inte fyrstegsprincipen, kräver stora ytor, ökar barriäreffekter och är inte kapacitetsstark.

Spårvägsplanen saknar klimatperspektivet och har inte ens försökt att beräkna utsläppen. Gående och cyklister står för hälften av alla persontransporter i Uppsala. Ändå vill kommunen lägga över 7 miljarder (!) på motortrafiken inklusive nya och breddade motortrafikleder, för att höja bil- och busskapaciteten i rusningstrafik. Men det är de korta resorna som skapar trängseln, en tredjedel av både buss- och bilresorna är under 3 km och hälften är under 5 km. Det billigaste sättet att minska trängseln är att prioritera framkomlighet och attraktivitet för cykel. 

Spårvägen ger inte en stad ”i mänsklig skala”. Den klyver bostadsområdena Ulleråker och Rosendal och kör över torgen. Den fördubblade vägbredden ökar barriäreffekterna, särskilt i längs Hugo Alvéns väg. Inte ens Dag Hammarskjölds vägs fyra körfält och mittremsa med träd räcker till.

1,6 hektar fastighetsmark tas i anspråk.

Akademiska sjukhuset får en fotbollsplans yta mindre att expandera på.

500 alléträd ska fällas.

Spårvägen är inte kapacitetsstark. Nästan tre gånger fler personresor sker per cykel än per stadsbuss och ingen har hört talas om cykelköer. Spårvägsplanen kräver egna spår, bussar får inte köra där. Det innebär fyra körfält för kollektivtrafiken!

Rusningstrafiken är nästan tom åt andra hållet. Jämför med en cykelbana som kan utnyttja hela bredden åt endera håll i rusningstrafik. Spårvagnskapacitet behövs bara de sista 2 km mellan resecentrum och Rosendal/Ulleråker, men kräver samma utbyggnad hela linjen.

Spårvägen gör staden långsammare. Cykelbanor och övergångsställen försvinner. Gottsundalänken skapar mer än 27 nya signalhinder för gående och cyklister. Cykelöverfarter ersätts av 6–8 trafikljus vilket riskerar 20 % ökad restid mellan Centralstationen och Gottsunda. Cykelvägen mellan Vretgränd och Akademiska liknar en smal slalombacke med väjningsplikt. Trots hög fart blir spårvagnens snittfart som en cyklists, 17–25 km/tim på sträckan, lägre till alla andra mål utanför linjen.

Året är 2021 och Uppsala kommun klarar fortfarande inte att ta klimatfrågan på allvar.

Cykelfrämjandet i Uppsala