Insändare: Spårväg och snabbuss är inte enda alternativen

Det har varit mycket diskussion om en eventuell spårvägs vara eller inte vara det senaste halvåret och den utlovade folkomröstningen ska nu snarast handla om Uppsalas utveckling. Men de trafikalternativ som anförs har gemensamma problem.
När ny väg, oberoende av form, dras i markplanet finns tre möjligheter:
1. Ny mark används. Kapaciteten ökar, men hus rivs inte, så det är grönområden som går förlorade.
2. Befintligt vägnät tas i anspråk. För den nya trafiken blir kapaciteten bra och med samma hastighet som ovan, men på bekostnad av det befintliga. Mycket av det gamla flödet måste flytta över till det nya annars försämras kapaciteten.
3. Ny infrastruktur samexisterar i den gamla. Om nytillägget är effektivare än det gamla ökar kapaciteten, men hastigheten kan dras ned på grund av den gamla infrastrukturen.
Varken BRT eller spårväg ger bara positiva effekter och hur påverkas annan trafik? Säkerhetsmässigt passar till exempel spårtrafik och cyklar dåligt ihop även fast det inte är tågräls som används. Finns det alternativ?
Bygg på höjden, då nås kapacitetsökningen utan att ny mark används. Nackdelen är att det kan bli mindre attraktivt att bo längs vägen. Bygg på djupet, då försvinner även det problemet. Tunnelbana är det mest kapacitetsstarka kollektivtrafikslaget. Eftersom inget tak är satt på Uppsalas storlek och järnvägen ändå ska byggas om så gäller det att passa på, för den stora nackdelen är att det kostar och behöver gå mellan punkter där det finns ett stort transportbehov under mycket lång tid. Men på plats har en tunnelbana troligen aldrig ångrats.
Men det finns fler alternativ. Den nya självstyrande tekniken kommer att förändra trafikflödet. Utan den mänskliga faktorn kan kapaciteten ökas i den befintliga nätet. Beroende på kostnader och fordonstillgång kan kollektivtrafikbehovet dessutom minska innan det som nu diskuteras riktigt har tagits i bruk. Anledningen till bilens framgång är dess bekvämlighet, något kollektivtrafik över korta sträckor inte kan mäta sig med. Bekvämligheten ökar då du inte behöver hålla i ratten. En annan aspekt är att infrastruktur byggs efter medelflöden. Om flödet inte är jämt leder det till den ironiska rusningstrafiken, så på en samhällsnivå, pendla så lite som möjligt.