Asko Laakso (UNT 20/9) har naturligtvis rätt då han påpekar att val av kollektivtrafik måste anpassas till behoven. Därför nämner han tunnelbana som effektivast, men för dyr för Uppsala. Han säger också att buss kan vara lämpligast vid låga volymer. Javisst, buss (gärna el- eller vätgasdrift) måste alltid svara för yttäckning utanför de tunga trafikströmmarna.
Laakso jämför spårväg med buss och i viss mån med tunnelbana. Däremot jämför han inte med moderna transportmedel, vilka kan ha betydligt högre kapacitet – turtäthet varje minut mot spårvagnens var femte minut. Automatisk trafik ger låg driftskostnad eftersom förarkostnaderna är drygt 70 procent i busstrafik, dock med lägre andel i spårvagnstrafik.
Så till byggkostnaderna. Automatisk stadsbana blir alltför dyr att dra genom centrum, då den kräver planskildhet. Kjell Dahlströms forskargrupps kabinbana/balkbana (UNT 22/6) blir billigare än spårvagn, men den kan kännas främmande i äldre stadsmiljöer. Om spårväg genom city, i ”lerstaden”, kräver pålning och flytt av rör och ledningar bedömer flera insatta att kostnaden blir 10-15 miljarder. Då är även spårväg för kostsam. Därtill kommer problemen med långsam trafik samt stopp vid grävningar i gatorna.
En lösning är att dra tunga, snabba linjer utanför stadskärnan och låta ”Kunskapsspåret” gå från Gottsunda till stationen vid Strandbodkilen för att sedan fortsätta till Boländerna, Fyrislund, Årsta och Gränby. Då förefaller kabinbana och stadsbana vara effektivare och billigare än spårväg.
Bussar får svara för yttäckningen i innerstaden inklusive omstigning vid knutpunkter med de snabba banorna.