Slutförvarsbeslutet kan inte grundas på känslor

Gedigen forskning om radioaktivt avfall har gjorts sedan 1970-talet, skriver Anna-Lena Söderblom.

En demonstrationskapsel för högaktivt radioaktivt avfall.  I förgrunden ett bränsleknippe och i bakgrunden kopparkappseln den försluts i.

En demonstrationskapsel för högaktivt radioaktivt avfall. I förgrunden ett bränsleknippe och i bakgrunden kopparkappseln den försluts i.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Insändare2022-01-04 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Svar på till insändare av  Hans Jivander 18/12

Slutförvarsfrågan kan inte sägas ha stressats fram då utredning om använt radioaktivt avfall genomfördes i AKA-utredningen ( Använt kärnbränsle och radioaktivt avfall) mellan 1973 och 1976. Källa SSM

Det har sedan dess forskats för att hitta en säker lösning att förvara både låg och medelaktivt och högaktivt avfall. Det har forskats inom hydrologi, bergmekanik, bentonit, kopparkorrosion, segjärn med mera.

Det sista halmstrået tycks bli kopparkorrosion igen. Det är nog inte allmänt känt att tre forskare har ett eget patent på en metallegering för kapslar av använt kärnbränsle både i Sverige och i USA. Det kan ju ha en viss påverkan på intresset för frågan om kopparkorrosion. 

Det är inte OK att vilseleda våra läsare. I denna viktiga fråga kan inte beslut fattas med känslor utan enbart på fakta och gedigen forskning. Detta har presenterats för regeringarna i FUD-programmet (Forskning, utveckling och demonstration) under lång tid. Programmen har godkänts löpande vart tredje år.