I UNT har vi i oktober kunnat läsa att "byggandet är bottenfryst" och om "tvärniten i byggandet". Det som beskrivs är att byggbranschens glada dagar tycks ha tagit en timeout. Första halvåret 2022 startade 1720 lägenhetsbyggen i Uppsala län och i år landar siffran på 132 för de två första kvartalen (UNT 1/10).
Byggbranschen har ju de senaste åren kunnat skära guld med täljkniv och jag gissar att branschen har frodats och växt. Allt parat med att folk har kunnat låna mycket pengar till väldigt låg ränta och därmed kunnat köpa de nyproducerade dyra bostäderna. Lånekarusellen snurrar i allt högre hastighet.
Marknadsföringen för nyproduktionen av bostäder är ett särskilt kapitel. Där beskrivs med fantastiska ord om den lyx och höga kvalité som boendet innefattar. Detta gäller både i bostaden och de gemensamma ytorna. Det ska givetvis finnas tillhörande löparbana, takterass, bastu, relax och gym. För att inte tala om de makalösa inredningsdetaljerna i lägenheterna. Men all denna lyx som folk skall sukta efter har en prislapp.
Det glöms lätt bort att boendet har producerats i absolut första hand för att de inblandade skall göra en god förtjänst. Men de höga bostadspriserna gynnar även bankerna. Dessutom bjuder staten på ränteavdrag som göder bankerna ytterligare och bidrar till att lånekarusellen får mer fart.
För att lånekarusellen skall fungera måste också bostadsköparen ta för givet att det till slut blir en god affär, en värdeökning som möjliggör ett nästa steg i bostadskarriären.
I en marknadsekonomi bör väl priserna gå ner om efterfrågan minskar. Av detta märks dock inget. Det verkar som att får man inte bygga dyrt och göra en stor förtjänst som vanligt så slutas det byggas helt enkelt.