Coronavirusets härjningar har visat hur sårbart samhället är, i synnerhet hur vi i västvärlden lever. Det bygger på konsumtion och en evig tillväxt. Alla skall få det bättre och bättre. Hjulen måste snurra, annars blir det närapå katastrof. Krisstödet visar att pengar finns i statens kassa när det verkligen kniper och för att upprätthålla “välståndet”.
Att folk har det mycket bra, i alla fall i Sverige, framkom under coronapandemin. Onåbara semesterparadis resulterade i försäljningsrekord på husbilar, swimmingpooler, fritidshus, båtar, hundar.
Covidsmittan kommer sannolikt att ebba ut tack vare vaccineringar, och vi kan leva precis som tidigare, i alla fall till att börja med. Men inget vaccin i världen kommer att hjälpa mot de konsekvenser som klimatförändringarna sannolikt kommer att medföra. Dess effekter kommer att bli hästlängder värre än coronapandemin och de kommer att vara i många, många år, i generationer, kanske för evigt.
Fler och mer omfattande naturkatastrofer, enorma mängder klimatflyktingar, skördekatastrofer och svält är troliga scenarior. Dessutom kommer horder av folk från antivaccinrörelsen och diverse konspirationstroende säkert konvertera till klimatförnekarrörelsen som blir extra hatisk när extrema väderhändelser försvårar deras leverne. De kan ju knappast klaga på politikerna för restriktioner i det fallet, utan får rikta sin ilska mot moder jord som blivit så elak. Klimatförändringarna riskerar att sakta mala ned nationer, samhällsbyggen och civilisationen till spillror. Allt på grund av människans dumhet och girighet.
Politiker i västvärlden måste inse att de inte kan fortsätta skämma bort sina medborgare och sluta prata om att det evigt skall bli bättre, ribban för vad som menas med välstånd höjs ständigt. Har inte levnadsnivån för länge sedan passerat en nivå där vi bör vara nöjda med det vi har, istället för att hela tiden gapa efter mer. I Sverige, ett av världens mest välmående länder, lever vi som det finns fler än ett jordklot.
De åtgärder som är nödvändiga för att kanske komma på rätt köl består av en ytterst besk medicin som dagens politiker inte ens törs viska om - konsumtionsvanorna och livsstilen måste förändras radikalt, vi kan inte leva som vi gjort.
Problemet är att det överflöd många lever i har blivit en självklarhet. Hur skall politiker kunna stå emot alla krav från folk som inte kan leva så gott som tidigare? När får vi höra riksdagsledamöter som inte ständigt babblar om att säkra tillväxten och om kompensationer som skall utbetalas hit och dit. I stället säger de att vi framöver måste sansa oss när det gäller välståndet och lovar att vi kommer att få det lite “sämre”, men att vi åtminstone kommer att få ha ett hyfsat välstånd, exempelvis att äta oss mätta, unna oss lördagsgodis och ha möjlighet till hemester.
Hälsningar