Vad räknas som kunskap?
Svaret på den frågan har förändrats genom historian. En gång i tiden, i Aten under antiken, var det färdigheter inom grammatik, retorik, matematik, fysik och logik. Under medeltiden skulle kunskap istället tas emot passivt genom att gemensamt rabbla Fader vår och Trosbekännelsen. När folkskolan kom år 1842 så var denna form av kunskapsreproduktion fortfarande ideal och katekesundervinsningen avskaffas först 1919 och den svenska skolan bryter med kyrkan så sent som 1930.
Efter andra världskriget kommer den första läroplanen år 1962 som explicit talar om vilken kunskap som räknas och svaret är (såklart) de demokratiska värderingarna. Idealet för bildning under denna tid är att fostra en samhällsintegrerad medborgare som förvaltar kulturarvet och främjar demokratin. Men något har hänt med demokratibegreppet sedan 1960-talet. Istället för att fostra en samhällsintegrerad medborgare som förvaltar kulturarvet fostrar vi idag eleven om jämställdhet, normkritik och maktförhållanden. Viktigast av allt är att vi inte längre talar om elevens ansvar. Under hela 1900-talets senare hälft låg en del av ansvaret på eleven. I läroplanen Gy11 idag saknar eleven ansvar helt och hållet. Under rubriken ”Elevens ansvar” i Gy11 skrivs ironiskt nog alla verb passivt. ”Eleven ska ges inflytande (…)” Eleven skall ”stimuleras” och ”hållas informerad”. Vi har gått från att fostra aktiva individer som genom att vara historiskt situerade kan hävda autonomi och samhällelig delaktighet, till att fostra passiva individer som fokuserar på sina rättigheter.
I en tid då totalitära stater växer i världen är detta fokus på rättigheter inte den kunskap vi är i behov av. Nej, vi är i behov av en bildning som rustar oss mot totalitära och dekadenta ideologier, och I vårt kulturarv finns bildningen som rustar oss mot detta. Tänk på Orwells 1984, Solzjenitsyns Gulagarkipelagen, Huxleys Brave new world och Dostojevskijs ovärderliga romaner. Tänk på Boyes ord ”Den heliga och nödvändiga grunden för [den totalitära] Statens existens är vår ömsesidiga och välgrundade misstro mot varandra.” Condorcet sammanfattade det bra när han skrev att det som får människan att motstå ideologier inte är något annat än är bildning.
Så vad räknas som kunskap?
Svaret på den frågan beror på vilken tid vi befinner oss i, och vi befinner oss i en tid då totalitära stater och ideologier återigen härjar i världen. Det som borde räknas som kunskap idag är bildning i vårt litterära kulturarv.