Insändare: Skolan, tvinga mig inte att köpa en studentmössa!

Mössprovning, obligatorisk närvaro. Jag är sjuk så jag får ett sms. ”Hej Alma! Vi fick ditt nummer från dina klasskompisar eftersom du tyvärr missade utprovningen av studentmössor på skolan. Här kommer all info i en video så du vet hur du beställer. Sista chansen att ta del av rabatterna och garantierna är innan söndag 23:59”. Mina privatuppgifter har blivit utelämnade på en obligatorisk lektion. Skolan är en kommunal och trygg plats, men jag blir stressad. Jag måste hitta rätt mössa och jag måste hitta den innan 23.59 redan nu på söndag för annars förlorar jag pengar.

Flertal erbjudanden med retorisk elegans lyckas låta rätt så övertygande, men det nämns inga kostnader i videon. Guldpaketet. Det finns visselpipa, champagneglas, penna och mössförsäkring ifall man tappar bort mössan. Varför ska jag betala extra för att få en ny mössa när studenten är över? Varför ska jag betala för en penna som jag ska skriva i mössan med? Jag trycker på designa mössa, börjar bli intresserad och vill se vad som händer. Brodyr, paljetter, glitter. Mitt slutpris blir fyratusen kronor. Mer än tre csn som jag får av att gå i skolan. Jag är i chock.

Den obligatoriska närvaron. Den kommunala gymanseutbildningen sätter oss framför lockande marknadsföring för överprisade produkter som inte kommer göra annat än att markera hur mycket pengar vi har när vi tagit oss an studierna. Det går inte att skolka heller – skolk blir indraget csn, indraget csn blir till indragna pengar, indragna pengar blir fulare mössa. Inte bara det – skolan tillåter utdelning av privatuppgifter för dom som mot förmodan lyckas missa detta. Det vi kan göra om vi inte har föräldrar med fyratusen kronor att lägga på sina barns assessorer är att jobba på helgerna och utmatta oss ännu lite till. Detta för att betala kostnaderna av sättet att ta oss till skolan och betala för en extra fin mössa som ska användas en enda dag samt ha besparingar till när livet nu ”äntligen ska börja” fyratusen kronor fattigare. Men det är den med den fina mössan som har ett sunt förnuft, i alla fall enligt företaget skolan vill få oss att lita på.

Jag har inte en förälder som har råd att bo i centrala city och betala tvåtusen för en mössa som ska användas en enda dag. Jag använder mitt csn för att betala fritidskort så jag kan komma hem senare än sju om kvällarna och jag vägrar lägga pengarna jag tjänat på att skura golv i timmar på en mössa. Jag är inte av låg klass, jag är bara inte korkad.