Skogsnäringen vill få oss att tro att vi aldrig haft så mycket skog som nu. Faktum är att vi nästan inte har någon skog kvar i Sverige. Sedan mer än ett halvt sekel har våra unika levande artrika skogar systematiskt skövlats/kalhuggits och ersatts med artfattiga gran- och tallplantager.
Plantager/virkesåkrar med granar eller tallar på rad som nu dominerar det svenska skogslandskapet. Ett landskap som är en sorglig syn. Förutom några få procent skyddad naturskog är det ett söndertrasat landskap med hyggen, skogsbilvägar, ungskogar, diken, alltför ofta sönderkörda marker och röjda eller gallrade plantager. Ett industrilandskap med virkesåkrar.
Ödeläggelsen är så omfattande att det är svårt att greppa. Skogens mångfald och rika ekosystem har ersatts av skogsbrukets enfald och jakt på vinster. Ett skogsbruk som med lagen på sin sida förstör livsmiljöer för både oss människor och ett väldigt stort antal skogslevande arter.
Trots all kunskap som finns om skogens ekologi och de arter som är knutna till den, fortgår skövlingen av det de sista resterna av gammelskog. Sverige är ett rikt och utvecklat land.
Hur kan vi då tillåta att biologisk mångfald och unika ekosystem ställs mot kortsiktiga vinstintressen?
Hur har våra politiker i decennier kunnat tillåta denna ödeläggelse av vårt naturkapital och naturarv?
Hur är det möjligt att en enda av landets näringar ska bestämma hur vårt gemensamma landskap ska se ut?
Vad är det vi lämnar efter till kommande generationer?