Insändare: Skev representation i fullmäktige

Kommentar till Harald Nordlunds insändare 7/5

Jag håller med om Harald Nordlunds slutsats men ifrågasätter hans fakta. Situationen är till och med sämre än han beskriver.
Om man går in på Valmyndighetens statistik för 2018 års val gällande hela riket kan man se att röstberättigade 65+ i valet till kommunfullmäktige var 25,8 procent och invalda ledamöter över 65 år var 22,6 procent (listade kandidater var 30,8 procent). 
Och vad som är mer intressant för oss i Uppsala kommun är naturligtvis vår kommuns siffror. Här var antalet röstberättigade 65+are 21,8 procent (vi är ju en ”ung” kommun). På partiernas listor fanns det 20,4 procent som var 65+, men endast 11,1procent 65+are blev invalda. Det vittnar om att partierna satt 65+arna långt ner på listorna. ”Sämst i klassen” var Mp och V som hade 0 invalda 65+are trots att de hade 18 respektive 17% på listorna.
Om Uppsala kommunfullmäktige skall bli representativ måste det till en bättre åldersrepresentation på listorna (inte minst vad gäller placering på listan). Resultaten ovan kan närmast betraktas som åldersdiskriminering.
För att kunna diskutera äldrefrågor krävs såväl erfarenhet som kunskap och det i sin tur kräver inte bara en åsiktsrepresentation utan även en representativ social representation i våra representativa församlingar.
En liten förbättring kan skönjas på riksdagsnivå. Sedan valet 2018, då det valdes in 1,7 procent 65+are, har den gruppen nu utökats till 3,1 procent genom de ledamotsförändringar som skett sedan dess. Men visst är det paradoxalt att medan medellivslängden i Sverige ökar så har medelåldern i riksdagen efter senaste valen sjunkit.