Det är med bestörtning och skam jag i UNT (17/9) läser att Sirius fotboll lyckats krypa ur ”andemeningen” med avtalet som ingicks med Soccer Soldiers avseende vidareförsäljningen av talangen Kingsley Sarfo.
Juridiskt så torde Sirius ha helt rätt, det har jämkningen i skiljenämnden visat, men det finns en andemening med det ursprungliga avtalet som är solklar.
Jag pekar egentligen på ett betydligt större problem, nämligen att juridiken har blivit så detaljerad att det i alla avtal alltid kommer att finnas kryphål just på grund av att man försökt avtala allt in i minsta detalj. In i minsta detalj kräver närvaro av extremt högt arvoderade jurister hos alla avtalsparter, en kostnad vars värde aldrig kan rättfärdigas.
Det finns en ”andemening” med alla avtal, däri ligger det verkliga värdet av en överenskommelse och denna andemening kräver ingen jurists närvaro.
Det var denna andemening som herr Sjöblom refererar till som – ”… man måste vara väldigt noga i avtalsskrivningen …” – ”Vi har fått sätta oss in i fotbollens regelverk på ett väldigt detaljerat sätt, … dagens organisation är bättre rustad för att genomföra en sådan här övergång …”. Man skulle nästan kunna tolka detta som att han talar i Soccer Soldiers sak eller är han bara ute efter att generera framtida arvodestimmar till skrået?
Ni skall vara medvetna om att det i min bekantskapskrets finns en mängd med jurister, suck!
Möjligen har jag genom denna insändare skaffat mig en del ovänner i Uppsala vilket i så fall beror på en släng av den svenska folksjukdomen ”oförmåga att skilja på sak och person”.