Insändare: Sjukvården behöver moderniseras

Sjukvården kan för lite om funktionella sjukdomar.

En dator består av hårdvara (till exempel processor, hårddisk, tangentbord, sladdar mm) och mjukvara (alla program som används i datorn). En dataexpert måste kunna hjälpa till med både hårdvaru- och mjukvaruproblem.

Söker man sjukvård för sjukdomar i människokroppens "hårdvara" får man mycket bra hjälp, därför att det är lätt att undersöka med röntgen, blodprover mm.

Majoriteten av patienterna söker däremot för funktionella sjukdomar och besvär. 
En stor grupp patienter har kroniska smärtor (enligt Statens beredning för medicinsk och social utvärdering 20 procent av befolkningen). Andra stora grupper är IBS, kronisk tarmkatarr (10 procent), högt blodtryck utan känd orsak (14-16 procent). Psykisk ohälsa, drabbar enligt SCB 57 procent av 15-åriga flickor och 31 procent av 15-åriga pojkar.
Numera ska man även räkna med aktiva reumatiska och andra autoimmuna sjukdomar i de funktionella sjukdomarna, eftersom man upptäckte i början av 1980-talet att det är ett ämne CGRP från nerver som gör att man får kroniska inflammationer.

Svenska vårdutbildningar med fokus på kroppens "hårdvara" är därför inte anpassad till patienternas behov. 

Det finns mycket kunskap om funktionella sjukdomar, men i Sverige finns inga krav på ständig vidareutbildning som det gör i andra länder. I USA måste exempelvis varje läkare gå repetitions- och vidareutbildning varje år för att förlänga läkarlegitimationen några år i taget. I Sverige kan en professor som bestämmer innehållet i läkarutbildningen, själv sakna repetitions- och vidareutbildning de senaste 30 åren. Privatläkare som har gått utbildning utomlands kan ha den kunskapen men då får patienterna betala själva.

Den svenska sjukvården behöver moderniseras och uppdateras så att patienter med funktionella sjukdomar och besvär inte känner sig diskriminerade eller mindre värda.