Riksdagsledamoten Mikael Oscarsson (KD) har länge fört en enveten kamp för att staten ska bekämpa stickmyggan i nedre Dalälven. Som sommarboende i området har han därvid mitt fulla stöd – om stickmyggen tillåts kläckas blir de en veritabel plåga för både djur och människor. I en insändare den 22 feb svarar Oscarsson på kritik om att den antagna M-KD-budgeten kommer att innebära en neddragning av myggbekämpningen i nedre Dalälvsområdet eftersom Naturvårdsverket i den får minskade anslag. Oscarsson hävdar att pengarna bör räcka eftersom budgeten avskaffat subventionen av elcyklar, som enligt Oscarsson bara gynnar storstadsbor. Så långt inget anmärkningsvärt. Borgerliga partier vill alltid sänka skatter, och med minskade intäkter måste staten dra ner på utgifterna någonstans, exempelvis på naturvårdsområdet.
Oscarsson menar att budgeten är landsbygdsvänlig, och nu kommer det anmärkningsvärda: I budgeten sänks skatter på drivmedel för lantbrukare och bensinskattehöjningar stoppas. Detta samtidigt som FNs nya klimatrapport visar att vi har knappt ett decennium på oss att stoppa den globala uppvärmningen. I ljuset av denna vetskap blir Oscarssons och KD:s politik en ren provokation. Vi kan helt inte bara fortsätta att tuta och köra som förut utan vi måste drastiskt minska användningen av fossila bränslen. Vi måste ställa om vår energianvändning, och för det krävs ett helt batteri av både direkta stöd och andra incitament för omställning. Det vi inte behöver är fortsatt stöd för bensin och diesel.
Oscarssons insändare får mig att tänka på ordspråket: ”Sila mygg men svälja kameler”. Oscarsson får gärna fortsätta att bokstavligen sila mygg, men jag uppmanar honom att inte svälja de kameler som växthuseffekten utgör.