Naturreservatet Askarehage sträcker sig över cirka 90 hektar, varav 14 hektar skog. Gammal skog. Gamla ekar (mer än 350 år gamla!). Gamla tallar och gamla granar i en så kallad "mosaikskog". Ormvråk, havsörn, gråhäger, gröngöling, duvhök, tallbit, hornuggla, pungmes, fjällvråk, gul dropplav, kortskaftad parasitspik, vitskivlav, blåsippa, ängsnycklar. Och insekter: barkrödrock, svartglänsande trädmyra med mera..
Flera av dessa arter är signalarter som visar på biologisk mångfald.
I skötselplanen indelas området i 3 skötselområden: varav ett är "Skog och mosaikskog". I denna fastställs bland annat att planterade granar som är mellan 30-50 år gamla får avverkas.
Nyligen har man avverkat träd som är betydligt äldre än så och som är viktiga för den biologiska mångfalden.
Här går Sigtuna kommun alltså emot sitt löfte om att "bevara och främja biologisk mångfald" och syftet med naturreservat. Syftet är att "skydda ett mark eller vattenområde i syfte att bevara biologisk mångfald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer, tillgodose behov av områden för friluftslivet eller skydda, återskapa eller nyskapa värdefulla naturmiljöer" (7 kap 4:e paragrafen i Miljöbalken). Och enligt kommunen skall detta omsättas i praktisk handling.
Värt att nämna är att den skogen inte anknyter till produktionsskog. Här finns nämligen granbarkborre. Granbarkborren är en liten insekt som av industrin ses som en skadeinsekt. Granbarkborren finns i vår naturliga fauna.
I en normal skog har både träden och naturen i sig en naturlig motståndskraft mot granbarkborren.
Produktionsskog är plantage med en eller ett fåtal olika trädarter, planterade i rader med enhetlig ålder. Den saknar motståndskraften mot granbarkborre.
Granbarkborren har ett 80-tal naturliga fiender, till exempel vitryggig hackspett och gröngöling.
De flesta av granbarkborrens naturliga fiender missgynnas dock av det moderna skogsbrukets monokultur varför granbarkborren kommit att öka.
Ta exemplet Hälleskogsbrännan: Efter den stora skogsbranden hade man utbrott av granbarkborre. Men istället för att såga ner all gran och tall i området lät man träden stå. Inom 3 år fanns här tretåig hackspett, vitryggig hackspett och många andra hotade fågelarter och insekter som såg till att hålla granbarkborreangreppet i schack. Man kunde även studera trädens egna "skydd" mot granbarkborren.
I Askarehage har kommunen gjort tvärtom, vilket istället till och med riskerar att få motsatt effekt gällande granbarkborren jämfört med om träden tillåtits stå kvar.