Javisst, som 70-plussare följer jag förstås myndigheternas restriktioner för att hindra smittspridning. Det är ingen stor uppoffring. Även om vi ännu inte helt säkert vet hur hårt coronaviruset kommer att slå så är det säkrast att göra allt vi kan nu. Hellre för mycket än för litet!
Men när coronakrisen så småningom har gått över finns en annan kris kvar, klimatkrisen. Den går inte över på ett halvår. Tvärtom blir den bara värre hela tiden ju mer vi fyller atmosfären med växthusgaser. Redan vid en global temperaturhöjning på 1,2 grader ser vi alltfler våldsamma bränder och oväder, döende korallrev och översvämmade marker. Hur ska det då bli vid 1,5, 2 eller 3 grader? Delar av planeten kan bli obeboeliga och produktionen av mat minska drastiskt.
Varför skulle vi inte redan idag kunna dra åt bromsarna ordentligt i stället för att som nu göra mycket mindre än nödvändigt. Vi ser ju att det går att ställa om samhället snabbt när det är en kris och hur man pytsar in svindlande pengabelopp. Ändå behöver en omställning för klimatet inte alls få samma dramatiska negativa konsekvenser för ekonomi och samhällsliv som coronakrisen just nu för med sig.
Tvärtom ger klimatomställningen billigare och förnybar energi, sundare mathållning, roligare resor med tåg i stället för flyg och bättre trafikmiljö i våra städer. Det är bara vissa intressenter, såsom fossilföretagen, som blir förlorare.
Kan vi nu kanske sluta med de patetiska undanflykterna: ”Det spelar ingen roll vad vi gör om inte kineserna lägger ned kolkraften.” ”Om flygindustrin ska skatta som alla andra kan vi ju tappa jobb.” ”Om inte vi raffinerar mer olja i Bohuslän gör någon annan det mycket fulare någon annanstans.”
Vi ser att det går att ställa om snabbt. Så låt oss ta med detta från coronakrisen och göra 2020 till det första året då utsläppskurvorna vänder tydligt nedåt.