Jag var på Biltema för att handla antennkabel. Hemma hade jag en rulle koaxialkabel.
Ibland tar man med sig referensmaterial hemifrån. Så inte denna gång. Jag står vid hyllan för antennkablar och diverse kontakter. Jag jämför och funderar. Hane, hona, vilken ände av kabeln? Kollade vad respektive kontakt hade för pris. Jag inser att priset blir lika högt som att köpa färdigmonterad kabel och splitter.
När jag var nöjd och konstaterat vad jag behövde, gick jag till kassan och betalade. Efter tio meter blir jag stoppad av två varuhusdetektiver som visar sitt leg. De ville att jag skulle följa med in på ett kontor för samtal. De frågade om jag hade haft en splitter med hemifrån och bytt ut den?
Varför köpa och betala för en splitter om man byter ut den? Jag sa: Ni finner ingenting. De undrade varför jag hade handen i täckjacksfickan? Jo, för att min plånbok låg i den fickan. Någon i varuhuset hade tydligen sett mig manipulera förpackningar med kniv och skiftat innehåll i förpackningar. Det måste ha varit en person med gravt synfel. Fanns en anställd där som fyllde på kablar.
Jag trodde man kunde läsa på förpackningar för att se om de passar till det man har hemma utan att bli misstänkt? Det enda de fann var min plånbok, min mobiltelefon och bilnycklar samt en kam.
Då började de fråga om jag sett någon mer vid hyllan där. Jag sa: Tänkte inte på det. Sen släppte de ut mig, men inte i publika lokalen. Jag fick gå ut via personalingången. Det jag egentligen hängde upp mig på var att dessa personer, om de tar fel person, borde be om ursäkt. Det gjorde de inte! Därför skriver jag denna insändare, då det kan drabba fler.
Se upp för falska anklagelser. Sista gången i mitt liv jag snattade något var jag 14 år. I år fyller jag 65.