Under många år har cykling varit ett hett ämne i cykelstaden Uppsala. Vi har fått utbyggda och fräscha cykelbanor sedan flera år, själva stadskärnan får ständigt nya lösningar och förnyelser, så även områden direkt utanför stadskärnan. Men kompetensen, kunskapen och efterlevandet av det önskade utfallet av att "alla" som cyklar ska följa lagstiftningen och tillämpningen har en hel del i övrigt att önska. Särskilt nu när tvåhjulingar finns överallt, med stora felaktigheter som följd. Men kunskaperna som sagt, hur är det ställt med dem?
Vilka cykelbanor är dubbelriktade och vilka är enkelriktade? Symbolerna i asfalten som vi ska följa, hur många som cyklar gör rätt? Jag gör själv inte alltid rätt men jag har alltid omdömet att se om jag hindrar någon eller utsätter någon för fara om jag möter någon när jag cyklar mot "enkelriktat".
Längs Vattholmavägen vid korsningen med Råbyvägen uppstår detta problem, ska jag behöva cykla över till "fel sida" för att cykla hem? Väldigt många gör samma sak och väljer "enkelriktat" där Vattholmavägen har hela långa raden av bostadshusen. Det finns inga bostadshus med adress Vattholmavägen på Djäknegatan-sidan så varför är inte den här "enkelriktade sidan" istället dubbelriktad och bred nog att i teorin, få plats med oss som faktiskt bor på denna sida?
En herre "stoppade" mig i förrgår med att blockera min tänkta cykelfärd med sin cykel och med irriterad min - "borde inte du ta dig över dit nu så du gör rätt"? "Detta hände mitt på dagen, inga andra i vägen", kan kommunen se över det hela på sträckor där det kanske är lite felplanerat med gatusymbolerna och märka om efter inventering av vilka som cyklar "flest åt viss riktning" och kanske inventera behov efter antal bostäder eller dylik statistik och inte enbart av en slump och ivrigheten att märka upp cykelbanorna utan relevant behovsprövning, som det känns nu?