Kommentar till insändare 28/2
På mina besök i Uppsala läser jag förstås med stor iver UNT. Som söndagens tidning, där det stod att läsa en insändare av några av dessa framstående väktare av den goda smaken och självutnämnda konstexpertis, som Uppsala är begåvad med att ha multum av.
De förkunnade att stadens politiska ledning, bestående av en socialist, en grön khmer och självbekännande liberal, genom sitt beslut att lägga konstmuseet på Uppsala Slott, gjorde sig förtjänt av följande epitet:
- De folkvalda har visat en demonstrativ ovilja att gå på djupet med andra förslag (utan att nämna vilka …)
- De styrande uppvisar brist på kunskap, öppenhet, dialog och demokratiskt sinnelag (mer än att vara folkvalda då förstås …)
- De politiska företrädarna har konsekvent undvikit att delta i en debatt som dömt ut deras förslag (jaså, vill de inte delta i en debatt där de är utdömda?)
- De beslutande symboliserar därför en ofattbar politisk maktfullkomlighet och arrogans, samt
- Dessa politiker utnyttjar ett tillfälligt politiskt maktövertag att demonstrativt driva igenom något som är ifrågasatt och impopulärt (bland sådana fiiiina männskor som insändarskribenterna).
När insändarskribenterna avlossat denna salva uppmanar de den politiska ledningen: ”Besinna er”!
Verkligen?
Kan det vara så att dessa skribenter är en samling gamla troll? Eller står de fortfarande att rädda genom att någon vettig människa i deras omgivning säger åt dem att skruva ner volymen lite?