Arbetsmarknadsparadoxen. ”Alla ska till arbete, ersättning mot prestation och minska långtidssjukskrivningar”?
Det finns olika incitament. Statens ambitioner, marknadsekonomins ambitioner och medborgarnas ambitioner.
Många människor och företag ser staten som en motpart, inte som medpart. Staten är vi och vårt folkhem, som ska garantera och utveckla parternas välbefinnande. Om någon av parternas ambitioner får övertag blir samhället dysfunktionellt.
Gränser mellan privatisering och gemensamt ägande måste lösas inom ”familjen”. Olika intressegrupper vill leta olika ”syndabockar” t.ex. skatter, invandrare, sjuka och arbetslösa.
Marknadsekonomins huvudsyfte är att ha mesta möjliga avkastning till insatta kapital, där de samhällssociala kommer i skymundan. Statens ”vårt” ansvar är att vi har drägliga levnadsvillkor och tillit för folkhemmet. Marknadsekonomin kan förflytta sina tillgångar till andra ställen, men inte det humana kapitalet. Våra folkvalda har ett stort ansvar att se efter att dessa kriterier bibehålles. Ett samarbete mellan mittenfältet som har majoritet i riksdagen är nödvändigt.
Önskar Gott nytt samarbetsår 2019 .