Replik på Erik Pellings (S) insändare "Spårvägen ska inte bli ett förhastat beslut" 27 mars.
Erik Pelling skriver (UNT 27/3) en välkommen resonerande insändare om Uppsalas kollektivtrafik. Hans problem är nog att allt tidigare tänkts i fel ordning. Först väcktes av politiska skäl önskemål om spårvagn och sedan ritades ett linjenät som skulle passa denna. Då fick andra förslag om kapacitetsstark kollektivtrafik svårt att komma till sin rätt. De stora utredningarna var låsta till sträckning samt till enkelbuss, BRT, spårvagn.
En genomtänkt plan hade varit att först utreda vilket trafikarbete som behövdes. Väsentligt vore att erbjuda snabb och direkt kollektivtrafik för att ersätta stor mängd bilresor. Då hade man sett att sträckan södra staden till handel och arbetsplatser i Boländerna/Fyrislund hade störst behov, förutom sträckan till Resecentrum. Spårvägsplanen tillgodosåg inte denna uppgift för modern kollektivtrafik.
När kostnaderna för hela spårvägsplanen visades bli 10-15 miljarder bantades klokt nog planerna till att avse förbindelser från södra staden till Resecentrum/city, ”Kunskapsspåret” (och linjen till Bergsbrunna). Trängselproblem uppstår vid Islandsbron/Bredgränd. Linjen kan delas så att en går till Bredgränd/Resecentrum, medan en annan går till Resecentrum vid Strandbodkilen för att sedan förbinda Årsta med Resecentrum och UAS. En tredje linje skulle gå Kungsängsleden till Boländerna. Trafikbehoven i övriga Uppsala kunde ha analyserats på liknande sätt.
Först därefter borde frågan om trafikslag utredas med funktion, miljö och ekonomi. Svårt: spårvagn, BRT, dubbelbussar, stadsbana i staden. Enkelt: bäst och billigast automatbana till Bergsbrunna.