Kjell Prytz påpekar i UNT den 28 december att det knappast går att pendla till Västerås längre. Sedan några år har sträckan successivt monterats ner av UL.
Numera går det direktbussar Uppsala till Västerås endast mellan 5.37 – 7.35 samt 14.35 – 17.05. Det täcker 4½ av dygnets 24 timmar. Ingenting under en stor del av dagen och kvällen. Inte en enda buss på helgen. Trafiken täcker totalt 22½ av veckans 168 timmar. Övrig tid är det byte i Enköping med kortare eller längre väntetider som gäller. Så uselt har det inte varit sedan 80-talet, nu när kollektivtrafik ska stimuleras och miljön värnas.
Resandeunderlaget har ingalunda sviktat, tvärtom välfyllda bussar. Det har till och med förekommit ståplats längs motorvägen.
Om vi vidgar perspektivet finner vi en sannolik förklaring. Med Pellings prestigeprojekt – spårväg – kommer det inte att finnas pengar till övrig kollektivtrafik värd namnet. Nu gäller det att så snabbt som möjligt med alla medel låsa fast Uppsala och Uppland i en ensam spårlinje, oavsett om upphandlingar går snett eller om alla tillstånd saknas. Att innan nästa val komma så långt att tåget inte går att stoppa och helst utan några undantagsklausuler i kontrakten.
Födelsetalen i Sverige är så låga att till och med statsministern oroar sig och invandringen kommer inom överskådlig tid att vara obefintlig – eller negativ. Uppsalas företagsklimat dalar. I den verkligheten satsas våra skattemedel på ett mångmiljardprojekt till en stadsdel som inte finns medan resten av upplänningarna, likt Västeråspendlarna idag, får återgå till den gamla och miljövådliga trotjänaren – bilen.