Karl Rydå skriver i söndagens ledarkrönika (8/11) om Kajans Friskola som ska lägga ner undervisningen.
Det är bra att problemen med privata friskolor belyses. Ett problem är att man gravt underskattar värdet av det ansvar som kommunala skolor måste ta när man beräknar ersättningen per elev. Kommunala skolor ansvarar för att alla elever ska få en relevant utbildning medan friskolor i princip väljer själva vilka elever de vill ha, till exempel genom att välja var de förlägger sin skola.
Jag vill påstå att de kostnadsskillnader som finns för att ta hand om en fiolspelande flicka som sköter studierna klanderfritt och ett invandrat barn med begränsade kunskaper i svenska och NPF-problematik – inte täcks fullt ut av skillnader i skolpengen idag.
Friskolorna kan dessutom lägga ner verksamheten när de inte tycker att lönsamheten är tillräcklig, vilket Kajan är ett bra exempel på. Ansvaret skyfflar man helt kallt över till kommunen. Värdet av denna frihet kan inte överskattas, vilket också Karl Rydå har berört i tidigare krönikor.
En miss i söndagens krönika är att Karl Rydå är tveksam till om en specialiserad skola som Kajan skulle kunna förekomma i kommunal regi. Det är inte bara möjligt utan en realitet. I Uppsala kommun finns Videskolan för bland annat NPF-elever som fungerar väl så bra som Kajans friskola och som möjligen kunde vara en lösning för många av de elever som nu går på Kajan. Videskolan är i dessa svåra tider tyvärr hotad av nedskärningar, vilket skulle försämra kvaliteten för eleverna drastiskt.
Kanske kan man nu i stället utöka resurserna om elever tillkommer från Kajan?