SÄ kan du spendera Ärets fasteperiod

"Lite smÄÀckligt kanske att plocka fimpar och tuggummin, men ÀndÄ överkomligt", skriver insÀndarskribenterna, som uppmuntrar andra till att ocksÄ ta vara pÄ fasteperioden.

InsÀndarskribenterna har börjat plocka skrÀp under fastan.

InsÀndarskribenterna har börjat plocka skrÀp under fastan.

Foto: adam wrafter

InsÀndare2025-03-15 05:00
Det hĂ€r Ă€r en insĂ€ndare. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Varför inte samla en kasse med skrĂ€p lĂ€ngs promenadvĂ€gen efter vintern nĂ€r snön smĂ€lt undan? SĂ€rskilt lĂ„ng tid tar det inte att fylla den och sĂ„ mycket glĂ€dje som ges pĂ„ köpet. 

Uppmuntrande tillrop i form av ”ska jag hjĂ€lpa till?”, ”ni gjorde min dag”, ”trevlig helg” eller ”skitbra” möter lĂ€ngs vandringen vid diket. Lite gympaövningar ges pĂ„ köpet, mycket har blĂ„st in under buskar. Och sĂ„ mycket finare det Ă€r nĂ€sta gĂ„ng vi gĂ„r dĂ€r. Rena platser Ă€r mindre lockande att slĂ€nga skrĂ€p pĂ„ Ă€n de som redan ser ut som smĂ„ sopstationer. Kanske blir det Ă€nnu fler som i stĂ€llet tar med sig sitt eget skrĂ€p hem igen eller anvĂ€nder nĂ„gon av kommunens mĂ„nga soptunnor. Djuren mĂ„r bĂ€ttre. De slipper fĂ„ i sig fimpar och plast och tuggummin. Till och med vattendragen och haven mĂ„r bĂ€ttre eftersom mycket till slut hamnar just dĂ€r. 

Lite smÄÀckligt kanske att plocka fimpar och tuggummin, men Ă€ndĂ„ överkomligt. Det finns ju plasthandskar och plocktĂ€nger. SĂ„ mycket vackrare det blir nĂ€r blommor, grĂ€s och buskar inte behöver konkurrera med plast och plĂ„t och glas och kartong i grĂ€lla fĂ€rger. Utmaningen behöver inte vara att alltid och överallt plocka skrĂ€p men att Ă„tminstone en gĂ„ng varje vĂ„r fylla en pĂ„se och lĂ€gga i en sopkorg. En lite mer lĂ„ngtgĂ„ende variant Ă€r att ”adoptera” ett stycke lĂ€ngs den egna promenadslingan och hĂ„lla rent just dĂ€r. Kanske kunde kommunen vid Ă€ndarna av ett sĂ„dant omrĂ„de sĂ€tta upp skyltar med ”skrĂ€pfri zon” och upplysning om hur lĂ„ngt det Ă€r till nĂ€rmaste soptunna.

Just nu firar bĂ„de kristna och muslimer sin fasteperiod, PĂ„skfastan respektive Ramadan. Att fasta kan i vidare mening beskrivas som en övning för sjĂ€len. Vi Ă€r till stor del fĂ„ngar i ett samhĂ€lle av överflöd. Det gĂ€ller konsumtionsvaror, möjlighet till rekreation och ”sjĂ€lvförverkligande”, resor, sinnesintryck. ÄndĂ„ tycks vi inte vara det lyckligaste folket pĂ„ jorden. Mycket fĂ„, om nĂ„gon, kan stĂ€lla sig vid sidan om detta mönster. 

Men kanske kan böjandet ner mot marken eller krypandet i buskar fÄ bli ett uttryck för vördnaden inför moder jord, en kÀrleksförklaring till djuren och en liten solidaritetshandling i förhÄllande till nÄgra av de mest utsatta och föraktade runt om pÄ jorden, de som livnÀr sig genom att söka igenom sopor. NÀstan som en bön om vÀlsignelse för vÀrlden.