I en insändare i UNT 15 mars, riktas kritik mot viltförvaltningsdelegationens påstådda beslut om att fem familjegrupper av lodjur framöver ska anses vara tillräckligt i Uppsala län, jämfört med tio familjegrupper som gäller i dag. Detta är felaktigt, viltförvaltningsdelegationen beslutar inte om miniminivåer för stora rovdjur.
Det är länsstyrelsen som lämnar förslag till Naturvårdsverket som tar beslut om miniminivåer. För lodjur är länsstyrelsens förslag att miniminivån även fortsättningsvis ska vara tio familjegrupper vilket motsvarar cirka 55 lodjur. Vår nivå fastställs också efter samråd med de andra länen så att det sammantaget blir en balans mellan olika rovdjur inom den lagstiftning som gäller.
Viltförvaltningsdelegationens sammansättning bestäms i förordningen om viltförvaltningsdelegationer (2009:1474). De organisationer som enligt lagstiftningen ska ingå nominerar kandidater till respektive länsstyrelse.
Viltförvaltningsdelegationen ska ses som ett rådgivande organ till länsstyrelsen. Delegationen ges möjlighet att lämna synpunkter på förslag till miniminivåer på lodjur, men det är Naturvårdsverket som beslutar om nivån efter att länsstyrelsen (inte viltförvaltningsdelegationen) lämnat in förslag. Länsstyrelsen behöver inte följa delegationens råd, utan kan lämna in ett eget förslag.
Länsstyrelsen förordar alltså att miniminivån ska ligga kvar på tio familjegrupper. En knapp majoritet av delegationen förordade fem familjegrupper, medan övriga ansåg att nivån skulle ligga betydligt högre.