Runstenar förstörs som aldrig förr, och vittrar sönder efter angrepp av mossor och lavar i en hisnande fart. Luftföroreningarna är alldeles uppenbart också en av flera bidragande orsaker.
Länsstyrelsen i Uppsala län har sedan några år tagit över ansvaret för vården av runstenar från Riksantikvarieämbetet, som dock fortfarande fungerar som centralt expertorgan. Under åren 2018-2019 gjorde forskare på Upplandsmuseet en omfattande inventering av regionens utomhus stående runstenar, allt som allt över 420 stycken. Nästa år kommer kurser i runstensvård att hållas för hembygdsföreningar. Med knappa ekonomiska resurser görs nog en hel del för att bevara våra fornlämningar, även om mycket mer är att önska.
Vad beträffar tak över runstenar finns olika uppfattningar om dess verkan och ställer också krav på stora ekonomiska medel. Öpirs praktverk i Vaksala backe, ofta omtalad som runstenen på Vaksalahöjden med nr U 961, nämns första gången av Johannes Bureus den 9 maj 1594 (Wessén och Jansson i Upplands runinskrifter, 1953). Enligt Bureus stod runstenen då ”i Waxala kyrkegårdzmur”. Flera efterföljande runstensforskare nämner runstenen och då som stående i norra bogårdsmuren. Richard Dybeck menade år 1863 att runstenen borde flyttas och enligt Wessén och Jansson ska den då blivit placerad på sin nuvarande plats. Här går uppgifterna isär. Enligt muntlig tradition förmedlad av flera personer i Vaksala i början och mitten av 1900-talet, har runstenen flyttats på 1870-talet till en hage nära kyrkan och stått där i ett antal år. På ett fotografi av Hans Oscar Juel 1903 står runstenen på nuvarande plats i Vaksala backe. När flytten från hagen har skett, är fortfarande en olöst gåta.
Vaksala hembygdsförening, som håller ett vakande öga på nämnda runsten, tror inte att Vaksalaborna är särdeles tilltalade av tanken att lämna bort U 961, Öpirs praktverk, varken till Gamla Uppsala eller till annan ort. Om det visar sig att runstenen bör flyttas, vore det enda rätta att frakta tillbaka den till området nära Vaksala kyrka, där den tidigare stått.
Ett besök i Vaksala kyrka och kyrkby kan rekommenderas om man är intresserad av att se flera av Vaksalas sexton fina runstenar, där Öpirs verk i Vaksala backe tillhör de mer spektakulära.