En av Uppsala kommuns många kommunikatörer har på ett häpnadsväckande sätt stoppat en anställds kontakt med pressen. Avslöjande är inslaget från 18 oktober, där en rektor intervjuades av en SVT-journalist om vabbande föräldrar. Mitt under pågående samtal med journalist ringer kommunikatören till rektorn och beordrar henne att bryta intervjun. I måndagens UNT uppmärksammade chefredaktör Sandhammar det inträffade. UNT har under en tid med all rätt fokuserat Uppsala kommuns växande skara kommunikatörer och följderna av fenomenet.
Vi offentliganställda har grundlagsskyddad meddelarfrihet, som finns för att vi ytterst ska kunna lämna uppgifter om missförhållanden och eventuella oegentligheter till pressen. Vi har även rätt till anonymitets- och källskydd. Om någon överordnad försöker ta reda på vem det är som talat med pressen är det brottsligt. Vårt skydd är helt unik i internationell jämförelse.
Jag har en känsla av att många bland oss anställda kan känna sig hindrade i att kontakta pressen eller besvara journalisters frågor samtidigt som kommunen tillhandahåller en stab kommunikatörer. Men, blotta förekomsten av dessa kan skapa stor osäkerhet bland oss fotfolk. Osäkerhet och rädsla breder ut sig om vad vi får uttala oss om. Vad kan vi säga och inte säga? Törs jag svara på frågor från en journalist? Samtidigt finns en fara om kommunen alltför ofta hänvisar extern kommunikation att ske genom de egna kommunikatörerna. Proffskommunikatörer tenderar generellt att ge en slimmad och “silad” bild av verkliga förhållanden. Kommunikationen kan bli alltför positivt förpackad. Det är också alltid lätt för chefer att hänvisa medarbetarna till att kommunikatörer ska få sköta snacket med pressen.
I en del sammanhang kan det vara lämpligt att hänvisa till chef eller annan person som företräder verksamheten. Men, det fråntar aldrig oss anställda vår grundläggande ovillkorliga rätt att yttra oss offentligt till journalister och andra. En fri och öppen kommunikation gynnar i förlängningen de olika verksamheterna vi är satta att ansvara för och ytterst allmänheten som är vår uppdragsgivare i vårt kommunala värv. Ingen får eller kan lägga munkavel på oss.